Det här annonsen i Allt om mat är från ett fotojobb i våras, då vi bl a tog glassbilder åt Sevan. Ibland tänker jag att det här med att fota mat måste vara det ultimata jobbet ändå. Först måste man (eller någon annan) laga maten, då kan det ju hända att man till exempel får lära sig att glass på kondenserad mjölk är bästa knepet för oss utan glassmaskin. Sen får man utan hämningar rota och arrangera i loppisskåpet efter material att pynta bilden med, det får jag inte alltid till vardags, om jag säger så. När man väl fotat maten så måste man ju äta upp den. Och ja, herremingud vad med glass man bara m-å-s-t-e äta om man fotat fyra sorter som tar upp lite för mycket plats i frysen. Sist men inte  minst bör man också bli lite mallig när man ser sina egna bilder i tryck. Förstår ni vad jag menar? Fotojobb mottages med andra ord alltid lika tacksamt, läs mer här.

Citronglass på kondenserad mjölk
5 dl vispgrädde
1 burk (sötad) kondenserad mjölk
2 citroner (skal och saft)

Vispa grädden. Blanda med kondenserad mjölk samt skal och saft från citronerna. Häll i en form och låt stå i frysen minst 5 timmar.

Ja, i princip kan man ju smaksätta glassen precis hur man vill. Fler förslag hittar ni här, näst efter citronglassen är den smaksatt med espresso och mörk choklad min favorit.

Jag tittar på bilderna från när vi lagade kikärtsgryta häromdagen och inser att jag har begått ett stort misstag. Det finns en hel del att säga kring dessa bilder, som exempelvis att kikärtsgrytan var lika god som den var färggrann, eller att min tomatplanta äntligen fick färg till slut, i oktober! Jag skulle också kunna berätta om den värmande kryddblandningen som var en av många spännande saker i en finfin back med mat jag fick i present tidigare i höstas, eller så skulle jag skulle kunna skoja om huruvida mangolden mamman skördade och tog med sig hem från trädgårdslandet i Finland är närodlad eller inte. Men, trots allt jag skulle kunna skriva om detta, så är det enda jag kan tänka på att min farmor kommer få dåndimpen när hon ser att jag lagar mat och äter middag i hennes nattlinne från 1976, hoppsan!

Kikärtscurry
1 burk kikärtor
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
färsk ingefära
0,5 färsk röd chili
4 tomater
1 burk krossade tomater
färsk mangold eller spenat
värmande kryddor ex;
ingefära, kanel, gurkmeja, bockhornsklöver,
kryddnejlika, kardemumma, svartpeppar, gul curry

Skär löken i båtar och stek den mjuk i lite olja tillsammans med värmande kryddor, skalad och tunt skivad vitlök, färsk ingefära och chili. Tillsätt grovhackade tomater och låt fräsa ordentligt. Tillsätt en burk krossade tomater och låt puttra en bra stund. Smaka av med salt och peppar och eventuellt mer värmande kryddor. Skölj kikärtorna väl och rör ner i grytan. Hacka mangold/spenat och rör ner innan servering. Servera med ris, naanbröd eller både och, samt med en klick yoghurt och mango chutney om grytan blev lite för stark.

Liknande recept
Indisk kycklinggryta
Världens snabbaste (fusk)naanbröd
Indisk yoghurtefterrätt

Bildbeviset till alla er som tvivlade på min tomatplanta

Burken med värmande kryddblandning

Mammans finska (och närodlade?) mangold

Hittills har jag hunnit gå igenom 05/06 då vi bodde i Göteborg. Till en början såg jag till min stora glädje att jag knäppt bilder i stort sett varje dag. Men, här kommer det konstiga! När jag började titta på bilderna så är i princip alla bilderna bilder på mat. Bild efter bild, dag efter dag, månad efter månad. Chiliconcarne och ris, tacopaj, matlåda, ärtsoppa, kycklinggryta, spagetti och chorizo, Rezas goda köttfärsbiffar i libabröd, couscoussallad, fruktsallad, bröd i lergryta, kyckling i lergryta och så vidare i all oändlighet. 

Är det verkligen möjligt? Har jag hållt på såhär i flera år? Och jag som trodde att jag började fotografera mat när jag började pickipicka i höstas. Är det här en sjukdom? Kan man vara besatt av att fotografera vad man äter till middag?

Kycklinggryta och ris, 18 februari 2006