Den svarta vitlöken hann knappt komma innanför dörren i fredags innan Carl var sekunder från att pricka den mitt i kompostlådan. Jag kan förstå honom, det är lätt att tro att det är något som är lite fel. Men nej, fermenterad vitlök ska se ut så här. Tänk er en vitlök som är svart istället för vit, som smakar sött istället för starkt och som är mjuk, ja nästan krämig i konsistens, istället för hård. Varför man köper en sådan? För att man har frestats av Pyttes recept på dippsås till räkor, så till den milda grad att man inte kan låta bli. Var man köper? Till exempel i Karins skafferi, åtminstone om man bor i Uppsala. Karin förresten, hon bjöd också på dipsås, fast en elvispad variant med crème fraîche, svart vitlök, vitlök, persilja, svartpeppar och rosépeppar. Gott? O ja.