Det här med att komma hem igen och sätta ord på vad man har sett, ätit och upplevt är ungefär lika svårt som det är att greppa att det faktiskt var 30 grader och sol igår, tio grader och blåst idag. Jag behöver definitivt en övergång till vardagsmaten igen. Ska vi göra en deal? Om jag bjuder på ett gäng inlägg på temat hit-skulle-jag-åka-tillbaka-nästa-gång-i-Toscana, så bjuder ni på era bästa Italien-tips i samma anda. Vart skulle ni vilja åka tillbaka? Vad skulle ni äta igen och var? Lämna en kommentar vetja! Allt som är ätbart, drickbart och sevärt gills. Tryffelpastan jag åt på dei Frescobaldi Ristorante & Wine Bar i Florens skulle jag mer än gärna uppleva igen. Det måste vara såhär det ser ut i tryffelhimlen.

Att jag är svag för Skåne kan inte ha undgått någon som har hängt med ett tag här på picki. Av just den anledningen sa jag ja-tack-så-hemskt-mycket när jag tidigare i år fick frågan om jag ville komma ner på matvandring en helg i maj. Natten till matvandringslördagen bodde vi på ett värdshus i Yngsjö. Eller ja, jag kommer framförallt minnas att vi på värdshuset åt ljuvligt gott. Jag vill att ni skriver Kastanjelund på en papperslapp och plockar fram nästa gång ni har vägarna förbi nordöstra Skåne. Godare mat får man nämligen leta efter. Efterrätten (en riktig försommardröm med rabarberfylld munk, vaniljbavaroise med jordgubbsskum och rabarber-yoghurtglass) serverades för övrigt på det tjusigaste porslin jag någonsin skådat. Någon som känner igen det här porslinet tro? Det är förresten mäktigt att äta middag i ett hus som under en dryg hundraårsperiod har hyst sjukstuga för scharlakansfebersjuka, finska krigsbarn under andra världskriget och isoleringssjukhus för TBC-smittade. Att de sjuka som inte klarade sig grävdes ner på gårdsplätten utanför fönstret där vi sov, fick oss dock att avstå från planerna vi smidde under middagen, dvs att under natten smyga upp och leta i trädgården efter de förtrollande goda (och egenplockade) toppmurklorna som vi serverats till huvudrätten. Någon respekt får man ändå visa eventuella spöken.

Ta mig dit
Kastanjelunds hemsida med meny återfinns här

Tidigare somrars vykort från Skåne
Fotografier från Kivik med omnejd, Haväng och Kiviks lilla Råa
Skånsk äggakaka, Smygehamn
Vid vägs ände ligger Friden
Vi dukar med spritkök i Brantevik
Fler ätbara tips, Ystad och Helsingborg

Det har tagit ganska precis en månad att hämta andan efter den förtrollande 12-rätters skördefesten vi bjöds på i Högbo i oktober. Fem timmar fantastisk mat är rekord, åtminstone för mig. Samtliga rätter dessutom med rakt igenom lokala producenter, med några få undantag (men är någon är beredd att göra en avstickare till Gräsö för att plocka världens bästa havtorn, så är jag den sista att sätta mig på tvären). Låt mig säga såhär, om någon av Högbo brukshotells kockar ville flytta in hemma hos oss, så är han eller hon välkommen vilken som av årets alla dagar. Bäddsoffan står färdigbäddad och det röda köket är rätt hemtrevligt om jag får säga det själv.

Vi bad förresten kökschefen Stefan Johansson om receptet på en av rätterna. Kan du gissa vilken? Första rätta svaret i kommentarsfältet är lika med 10 poäng. Eller nej förresten, en överraskning i brevlådan med mig som avsändare.

Skördefestmenyn;

Strömming ”sotare”
böcklingmousse, fänkålsdillolja, knäcke, fänkålssottempad strömming

Brödkorg
Berglunds knäcke, lokal Högbolimpa, surdegsbulle, hemkärnat smör

Getkilling från Hälsningland ”kalops”
Potatis- och morotsterrine, rödbetssyrup (buljong ej med på bild)

Svamp från skogen ”tagliatelle”
Smöstekt svamp, brynt smör hollandaise, krutong med syrlig svampcreme

Gädda och abborre ”i kiosken”
Bröd, gäddburgare, rökt abborre, råkost, rapsoljemajonnäs

Ockelbokyckling ”consommé”
Bröstrulle, stekt lårkött, ölconsommé, krämägg, rönnbär

Eskesta ”cocktail”
Creme på Flinga, chutney på älggräs, whiskey och morot,
smulor på Prima blå, rapsolja

Lamm från Högbo ”ärtsoppa”
Tempad stek, korv, gul ärtpuré, äppelörtssky, rovkaka, inlagd kårot

Havtorn från Gräsö ”kula”

Lingon och blåbär ”saft och kaka”
Mannagrynskaka, syltcreme salvia,
blåbärssylt, lingonvin, blåbärsskinn, vargtass

Hjortron ”hugg i sten”
Geléhjortron, rulltårta, tryffel, marshmallow, macron

Finstilt: Om någon börjar räkna och undrar vilken den tolfte rätten är, så fastnade den aldrig på bild. Två sorters tilltugg till fördrinken; Kallrökt strömming ”gubbröra” och ostcreme.

Jamen just ja! Jag har ju berättat om en hel del av era smultronställen som ni tipsade om och som jag besökte i somras. Men jag har visst glömt berätta att vi tog oss till Göteborg också, och besökte bland annat den asiatiska restaurangen Hello Monkey. Att återvända till Göteborg känns alltid lika märkligt. Som att komma hem, men ändå inte. Som att det var igår, men ändå hur länge sedan som helst. Därför var det kul att hitta till en restaurang som jag inte ens visste fanns. Toppengod mat, fantastiskt trevlig personal och ett ställe jag noterar på min hit-måste-vi-igen-lista. Ett tips utfärdat med andra ord.

Ge mig mer
Hello Monkeys hemsida
Hitta hit

Häromkvällen premiäråt vi på Messobs nybyggda uteservering här i stan. En afrikansk restaurang som jag berättat om tidigare här på picki, vid det tillfället var restaurangen relativt nyöppnad. Nu har Messob sommarstängt sin inomhusservering och istället flyttat ut. Helt i min smak, önskar att jag kunde göra likadant. Ofta när jag får frågan om restaurangtips i Uppsala så är mitt första spontana svar just Messob, lite oväntat kanske. Jag gillar den etiopiska/eritreanska maten som äts med injera, ett pannkaksliknande surdegsbröd. Personalen är vänlig och stämningen familjär. Här kan man dessutom äta billigt, om man vill. Fast är man här för första gången så tycker jag nog att man slår till med 4 smårätter så att man får smaka lite av varje. Oavsett om man äter vegetariskt eller ej så får man inte missa berberesåsen som är stark men på ett trevligt sätt. Min favorit är kyckling i berberesås, spenat och vitlöksyoghurt är gott till. Vi som utan undantag alltid sätter poäng på vår egna mat här hemma (pinsamt och nördigt jag vet), gör det aldrig utanför det röda köket. Men på Messob kastade jag spontat ur mig en 8:a. Det är ett högt betyg, sen är det möjligt att det fantastiska uteserveringsvädret och Carls första semesterdag gjorde sitt till också.

Betyg:

Mer om Messob
Menyn hittar ni på Messbos hemsida.
Artikel i UNT om Messob, liksom ett urval av recept, 19/11-2009

]]>

Maten var god, alldeles särskilt gott var brödet och personalen var väldigt trevlig och hjälpsam. När vi nyfiket undrade över hur det goda brödet bakats så fick vi låna en fin bok att bläddra i, Laga kryddigt : etiopisk & eritreansk mat för svenska kök av Gennet Awalom. Servitören förklarade att brödbaket är en ”himla procedur” och det bekräftades av det långa receptet som sträckte sig över flera dagar. I boken läste vi oss även till att i det etiopiska och eritreanska höglandet har Injera samma viktiga roll i kosten som potatis och ris har i Sverige och att brödet serveras till varje måltid. Jag skulle med nöje byta ut några potatis- och rismåltider mot detta bröd.

En afrikansk upplevelse på en afrikansk pärla. Hit kommer vi komma tillbaka, garanterat. Har ni möjlighet så gör ett besök här.

Idag åt vi middag där för första gången. Systern kom till stan och var nyfiken på Libanon som vi berättat så mycket om. Och nog är det prisvärt att få två stora grillade kycklingspett, ris, salladsbuffé med spännande saker man inte känner igen och goda röror och såser för 79 kronor.

Minst lika spännande med ett besök på Libanon är det libanesiska äldre paret som driver restaurangen. Kvinnan styr och ställer och det råder ingen som helst tvekan om vem som bestämmer. Den lilla mannen med en stor grå mustasch gör som hon säger, men jag tror mig veta att när hon tittar bort så gör han precis tvärtom, med ett leende på läpparna. Jag har också ett leende på läpparna när jag går därifrån, libanesisk mat gör mig glad.

Kransens kolgrill, Nioörtsävgen i Midsommarkransen