Kul att det ramlar in så många fina Italientips! Innan jag plockar fram mina, så måste jag bara få bjuda på detta inlägg. Veckan i Toscana avslutades med att Tomas lagade italiensk mat tillsammans med Marco Stabile, i hans kök på restaurang Ora d’Aria. Dagen inleddes med att Marco och Tomas handlade råvaror på en finfin matmarknad (San Lorenzo Mercato Centrale, väl värd ett besök). Jag vet inte om italienarna eller vi svenskar fnissade mest när inköp av en sorts komage följdes att av en annan sorts komage, kycklingmage och hälsenor.


En av matmarknadens grönsaksdiskar



Köket på Ora d’Aria.

Och så var det det där med alla komagar. Visserligen svarade Tomas diplomatiskt på frågan om huruvida han gillade ingrediensvalen, att utomlands är det roligare att äta den lokala maten än något annat. Men hej, jag tror bestämt att filmsnutten nedan avslöjar att komage åtminstone inte är vad han hade valt själv. Eller vad tror ni?
[See post to watch Flash video]

Men maten blev ju riktigt god tillslut, även om (tack vare att?) hälsenan under något skede och utan förklaring försvann (!) någonstans i köket. Här är hursomhelst några av rätterna som tillagades. Ett par av dom ska jag försöka mig på att återskapa hemma. Den som sätter sin slant på att komagen inte ingår i den skaran, gissar helt rätt.

Tomat- och brödsoppa

Panzanella; italiensk bröd- och tomatsallad

Komage (nr 2, Trippa)

Kycklingmage

Fiskrätten som serverades tillsammans med riktigt god svartkål

Den typiska toscanska efterrätten visade sig vara en brittisk soppa

Det här med att komma hem igen och sätta ord på vad man har sett, ätit och upplevt är ungefär lika svårt som det är att greppa att det faktiskt var 30 grader och sol igår, tio grader och blåst idag. Jag behöver definitivt en övergång till vardagsmaten igen. Ska vi göra en deal? Om jag bjuder på ett gäng inlägg på temat hit-skulle-jag-åka-tillbaka-nästa-gång-i-Toscana, så bjuder ni på era bästa Italien-tips i samma anda. Vart skulle ni vilja åka tillbaka? Vad skulle ni äta igen och var? Lämna en kommentar vetja! Allt som är ätbart, drickbart och sevärt gills. Tryffelpastan jag åt på dei Frescobaldi Ristorante & Wine Bar i Florens skulle jag mer än gärna uppleva igen. Det måste vara såhär det ser ut i tryffelhimlen.

Jag såg att någon av er frågade hur det kommer sig att jag och Årets kock är i Florens, en relevant fråga givetvis. När Tomas vann tävlingen tidigare i år var en del av priset en stipendieresa hit till Toscana, och vi är några stycken som bjudits med att ta del av toscansk mat- och vinkultur. Italien snålar ju knappast med inspiration och jag fyller mage, kamera och anteckningsblock med mat och dryck. Bilden ovan är tagen på en gård söder om Florence (Fattoria Corzano e Paterno) och här visar Arianna Gelpke druvor av Sangiovese. Familjen på gården producerar vin i mindre skala, men ägnar sig huvudsakligen åt ostproduktion. Att samtliga i vårt sällskap numera har minst en ost var i minibaren i respektive hotellrum är alltså ingen slump, utan ett gott betyg på ostarna vi provsmakade och köpte med oss hem. Ätbara souvenirer är ju som bekant de bästa.

Nu är vi här och Florens är fint. På frågan hur man sätter ribban för en matvecka i Toscana kan svaret till exempel lyda: en tallrik med prima tomater och ett par rejäla stycken krämig (Burrata) mozzarella, toppat med basilikaolja. Ja, till förrätt alltså. Men det var igår, idag ska vi ägna förmiddagen åt att äta ost och på eftermiddagen blir det kallskuret. Jag börjar så sakta inse att övervikt-på-planet-hem kan innebära mer än det som inte rymdes i bagaget.

Var hittar ni maten?
Här, ringa in på kartan över Florens vetja