Senaste gången jag lagade farmors kåldolmar på egen hand, kunde jag inte ge mig själv godkänt. Vi hade helt enkelt ont om tid, och kåldolmar man får anstränga sig att skära igenom är knappast något att imponera med. När det nu i helgen var dags igen, bestämde jag mig för att det den här gången i alla fall inte skulle falla på tiden. Kåldolmefabriken fick därför bli ett halvdagsprojekt. Ett smart drag, kan konstateras såhär i efterhand. Kåldolmarna blev kalasbra och fick höga betyg av gästerna. Men, för att plocka ner mig själv från präktighetstronen, den här gången fick jag istället (i smyg) skämmas för brunsåsen. Har man en halv dag på sig i köket borde man rimligtvis kunna trolla fram hemgjord sås. Istället vispade jag i sista sekund ihop brunsås på påse! När jag slogs av att det var synd på så fina kåldolmar gjorde jag mitt bästa för att mörka och skvätte i allt från grädde till sherry. Jag tror bestämt att jag lurade alla, men jag nöjer mig nog med att vara stolt över kåldolmarna och inte över just det.

Kåldolmar
200 g nötfärs
2 portioner risgrynsgröt
(2 dl grötris, 2 dl vatten, 2,5 dl mjölk, 0,5 msk smör, 1 nypa salt)
1 tsk salt
svartpeppar
lite kryddpeppar
1,5 dl mjölk
1 vitkålshvuvud
mörk sirap

Koka grötris enligt anvisningar på paketet (jag tog lite mindre mängd mjölk). Blanda fyllningen: köttfärs, kokt grötris, salt, svartpeppar och ett uns kryddpeppar. Rör ner mjölk tills köttfärssmeten blir ganska lös (för att fyllningen i kåldolmarna inte ska bli torr och tråkig). Koka vitkålshuvudet i en stor kastrull (där hela vitkålshuvudet ryms i det kokande vattnet). Låt koka i 10-15 min, eller tills bladen börjar lossna. Ta bort vitkålsbladen allteftersom de är färdigkokta och tenderar att lossna. Detta lättast genom att lyfta upp vitkålshuvudet i korkskruven, skära loss bladet om det fortfarande sitter fast och ta bort vitkålsbladet med en stekpincett i plast eller liknande. Lägg vitkålsbladen att svalna. Fyll kåldolmarna med några matskedar köttfärssmet på varje blad och rulla ihop till ett paket. Lägg kåldolmarna i en ugnsform. Pensla med sirap utblandat i lite vatten. Grädda i 200 grader i ungefär 40-50 min. Vänd kåldolmarna efter halva tiden. Servera med kokt potatis, brunsås och lingonsylt.

Tips för att vitkålsbladen ska lossna lättare: skär djupt runt roten på  det okokta vitkålshuvudet. Skruva i en korvskruv i roten för att lättare kunna lyfta upp vitkålshuvudet ur det kokande vattnet.

Jag hade gått och trånat efter vitlöksbröd i flera dagar, när det tillslut inte fanns någon annan bot än att stilla begäret. Så häromkvällen när värmen inte visste några gränser, så packade vi vitlöksbröd och grekisk sallad i picknickkorgen. Salladen var egentligen bara en täckmantel för att jag skulle få frossa i vitlöksbröd. Och visst var vitlöksbrödet precis så gott som jag tänkt mig. Det blev därför den grekiska salladen som överraskade. Farmor och farfars gurkor, granntantens söta tomater, fetaost med en eftertraktad sälta i solgasset, och goda finoliver. När jag tänker efter så tror jag faktiskt inte att jag gjort grekisk sallad på åratal. Underskattad eller borglömd är frågan? Hur det än är så är mitt vitlöksbrödsbegär numera uppgraderat till ett vitlöksbröd- och grekisk salladsbegär. Jag vet inte om jag törs fundera över var detta ska sluta? I Grekland kanske? Man kan ju alltid hoppas.

Grekisk sallad
Varva på ett stort uppläggninsfat: sallad, skivad gurka, tunt skivad rödlök och tomater. Toppa med generöst med fetaost och (goda) svarta oliver.

Vitlöksbröd
Skär sneda djupa snitt i en baguette, med ca 5-7 cm mellanrum. Blanda rumsvarmt smör med pressad vitlök och finhackad persilja. Bred smör- och vitlöksblandningen i skårorna. Grädda vitlöksbrödet i 225 grader tills brödet är varmt och fått fin färg, ungefär 5-8 min. Det gör verkligen inget om brödet inte är dagsfärskt, så det är med andra ord ett bra sätt att ta tillvara på en baguette som börjar bli lite halvtrist.

Det här är den veckan om året när födelsedagsbarnen avlöser varandra, dag efter dag. Att säga att det är lite tårta på tårta är sannerligen ingen underdrift. Det blir med andra ord ingen vidare matlagning, men kalorierna ramlar in ändå. Om sen tårtdieten är något att hurra för, det bör nog nutritionisten låta vara osagt. Hursomhelst, för att ni ändå ska få något vettigt i er medan jag ägnar mig åt fikafrossa så har jag gjort en djupdykning i fotoarkivet. Mitt i ingenstans (eller möjligen mitt bland tusen andra matfoton) återfanns ett riktigt bra kycklingrecept, som jag har glömt att dela med mig av. Att det här skulle bli en favorit hade jag inte kunnat gissa, eftersom marinerade vitlöksklyftor aldrig varit min melodi. Men, jag är inte sämre än att jag kan ändra mig.

Kycklinggryta med chili-
marinerade vitlöksklyftor
900 g kycklingfilé
smör eller olja (att steka i)
1 burk chilimarinerade vitlöksklyftor
1,5 tsk salt
3 st paprikor
125 g champinjoner
0,5 purjolök
2 dl vispgrädde
1,5 dl vatten
1,5 msk potatismjöl
ris

Skär kycklingen i mindre bitar och bryn den på medelhög till hög värme i smör eller olja så att den får fin färg. Lägg över kycklingen i en ugnsform och fördela burken med vitlöksklyftor över kycklingen. För den som vill, smaksätt gärna med lite av oljan också. Strö över salt. Fördela halverade champinjoner samt strimlad paprika och purjolök över kycklingen. Vispa ihop grädde, vatten och potatismjöl. Häll över kycklingen och sätt in formen i ugnen i 200 grader i ungefär 20 minuter. Servera med ris.

(Receptet är fotat för Middagsfrid och maten räcker till 8 potioner. Med andra ord läge att bjuda in vänner eller att ladda matlådor).