Vart jag tog vägen?
Man kan tro att jag valde att gå i ide den där torsdagen för två veckor sedan när jag gräddade blinier så till den grad att brandlarmet gick, brandbilarna kom och sändningen fick brytas. Men så är det inte, jag har bara haft mycket att göra. Jag har också skämts klart över incidenten och kan numera fnissa åt det märkvärdiga faktum att larmet gick samtidigt som låten Burning down the house spelades. Imorgon lagar vi radiomat igen, laxcarpaccio med snabbpickipicklade rödbetor. Ni vet en sådan där fin förrätt man vill duka fram nu när solen säger att våren snart är här igen (och så är det noll procents risk för stekos, jag lovar).
Laxcarpaccio med snabbpicklade
rödbetor
2 rödbetor
0,5 dl ättika
1 dl socker
1,5 dl vatten
0,5 msk olivolja
1 msk saft från citron
en nypa flingsalt
200 g salmalax
några små ruccolablad
0,5 msk kapris
svartpeppar
citronzest
Skala rödbetorna och strimla tunt med en mandolin. Rör ihop en 1-2-3-lag av ättika, socker och vatten tills sockret lösts upp. Häll lagen över rödbetorna och låt stå i 10 min. Blanda ihop dressing av olivolja, pressad citron och lite flingsalt. Skiva laxen i tunna skivor och lägg upp på en fat. Häll av lagen från rödbetorna och låt rinna av. Toppa laxen med en del av dom picklade rödbetorna, ringla över dressing, och pynta med några ruccolablad, lite kapris, citronzest och svartpeppar. Servera direkt, kanske som en förrätt för två.
Hej laxcarpaccio, vad fin du är idag!
11 kommentarer till “Vart jag tog vägen?”
Lämna en kommentar vetja!
Jag svarar alltid på kommentarerna här på picki, men lämnar du en egen hemsideadress så kikar jag in där också!
Å så gott!
Anna: Ja, och tiotusen gånger godare än v-båt.
Vilken dramatik med branden!
Salmalax är väl ändå en gudagåva till människorna, när man nu kan få tag på den. Perfekt att piffla till och himla god bara med soja och wasabi.
Fröken Dill: Ja, halleluja för salmalax! Och vet du vad, det brann aldrig (tack och lov), det plättosade lite bara.
Haha, förlåt men lite kul är det med brandlarmet ändå ;) Jag minns när hela gymnasiet fick utrymmas och brandkåren kom med stegbil och hela köret för att specialskolan stekte pannkakor… :)
Haha men gud vilken tajming att det löstes av just då!
HAHAHA – livet älskar att spela spratt med en.
Ser intressant och ut! Väldigt spännande med lax och kapris!
Sara: :-D
Sofia: Märkligt och märkvärdigt på samma gång. :-)
Kim: :-)
Anders: Och gott!
Haha! Jag skrattar ihjäl mig över brandlarmet. :D
/Ulrica
Ulrica: :-)