Där det flyger almfrön
I helgen plockade jag en hel skokartong full med almfrön hemma hos farmor och farfar. Balanserande högst upp på en stege. Systern höll i stegen och farmor och farfar hjälpte till de med. Det var dock en hel del fniss och trams nere på marken, jag skulle gissa att 3/4 av sällskapet tvivlade på att jag verkligen tänkte äta de där fröna. Men tänk för att det tänkte jag. Såhär i almfrö-högsäsong-tider passar det alldeles utmärkt att pynta salladen med en näve frön (inget att bjuda alm-allergiker på bör kanske tilläggas). Receptet på just den här finfina almfrösalladen med tomater och citrondressing frågade jag snällt Loba om jag kunde få, och det fick jag. Vilken tur för mig, och för er. Den som gillar skogens skafferi lika mycket som jag gör ger sig ut och samlar frön snarast, innan vinden tar dem med sig.
Lobas almfrösallad
Fyll en stor salladsskål med nyplockade, rensade och rengjorda hela almfrön. Dela några nävar cocktailtomater i halvor. Lägg i skålen. Gör en dressing av nypressade citroner, lite rapsolja, honung, salt och peppar. Blanda och ät.
17 kommentarer till “Där det flyger almfrön”
Lämna en kommentar vetja!
Jag svarar alltid på kommentarerna här på picki, men lämnar du en egen hemsideadress så kikar jag in där också!
Gott, eller hur? :)
Och vilka underbara bilder!
Hur smakar det då? undrar jag som inte ens visste att man kunde äta almfrön. :)
Loba: Tusen tack för receptet, toppengott! :-D
Hanna: Det smakar lite nötaktigt på något vis.
vilken fin bild på dig och fröna! och kul med grönsaksfatet på den gamla cykeln. vem är det som har den fantastin? :) kram.
Vilka fantastiskt vackra bilder. Helt otroligt…
Salladen ger mig sommarkänslor.
/Jens
Minns att jag (Anki) tuggade på fröna som liten, man tuggade alltid i sej det i mitten. Minns faktiskt inte riktigt smaken, men det låter ju onekligen spännande att ha det i sallad. Får jag ta och testa och bjuda maken på som påstår att han aldrig gjorde som jag som liten…
Du skojar!? Hade jag ingen aning om att man kunde äta. Eller, jo kanske äta, men inte att de skulle vara goda. Mycket fina bilder!
almfrön? Nähä, nu driver du med oss i alla fall! Att det går att äta hade jag verkligen INTE EN ANING om! Jag undrar också hur det smakar, är det bara fint eller är det gott också?
Josefina: Tack fina! Det var slumpens verk. Jag ställde ifrån mig fatet på en cykel medan jag låste min egen. Sen kunde jag inte låta bli att fota, du vet hur det är.
Jens: …för att inte tala om den sommarlängtan alla blommande träd ger! Hurra för sommarlängtan, det här är vackraste tiden på året!
Mårtenssons kök: Ja gör det vetja!
Emmy: Testa, jag gillart!
Alexandra: Nä, jag luras inte. :-) Det smakar lite nötigt, en mild smak. Lite som sallad med en lite ton av nöt?
Javisst har vi samma tema – kul! Dina bilder är otroligt fina och lustfyllda. Man vill genast springa ut i naturen. Synd att almfröna finns så kort tid men å andra sidan blir de mer speciella då.
den här salladen lät väldigt god :)
jag minns när jag var liten så blev vi bjudna på almfrön i skolan och det var gott.
det finns mkt gott i skog och mark :) har du testat att äta roten på en ormbunke, det är också ganska gott. harsyra är ju också gott, har du något bra recept med det?! :)
ha en bra dag. kram
ps. toasten kan rekommenderas ;)
Nässelblom&choklad: Jag är så glad att jag hann med almfröna i år!
Molly: Jag minns att vi åt stensöta när vi var mindre, är det samma sak? Harsyra passar säkert finfint i en sommarsallad!
:-)
ja, det var nog stensöta jag menade :)
kul att du använder en del ur naturen. jag funderar på att plocka lite kirskål i trädgårn och göra en paj efter att ha läst om dina recept! :)
Molly: Det låter gott det, hurra för ogräs och annat fint i maten!
Ja men ja! Jag har undrat vilken ny plocka-vild-grej jag skulle ta mig an i år, och nu gav du mig svaret! Tackar för detta, Picki-san.
Hej igen!
Jag undrar om du har tips på hur man ev. kan bevara/”konservera” almfrön inför framtiden? Eller är de kanske bara ren färskvara? Var inne här och tassade för ett eller två år sedan, tror jag det var, alldeles försent för detta träds frösäsong i vilket fall. Detta år har jag dock ramlat rakt in i frösäsongen här i Plejset. Stod och tuggade på ett par urgamla almars nyproduktion ikväll.
Det smakar gott. Men säsongen är kort. Visst kan man äta ohyggliga mängder almfrön under en period – för att sedan glömma dem till nästa år – men det känns trivsamt att kunna bevara en del av dem också.
Innan jag växlade tillbaka hit från ditt senaste inlägg hann jag precis se att du skrev om nässlor. Tycker att de är fantastiska. Förra året kokade jag ett enormt kok. Det finns fortfarande en sådan där 2.5 liters plasthink i min frys. De nässlorna var dock skördade lite för sent. I år går jag och lystet glor på de späda. Återkommer till ditt sopprecept anno -14.
Erik: Vad roligt att du ställde frågan just igår. Igår var jag ute och gick och såg till min stora glädje att det är almfrötider, kunde inte motstå att stanna och smaka och funderade just över hur man skulle kunna bevara dom. I min värld är almfrön en färskvara som äts under det korta fönster fröna är fina och hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte på någon passande konserveringsmetod där dom skulle behålla sin smak. Vad gör du förresten med dina almfrön? 2,5 liter nässlor är imponerande, vad du ska ha plockat! Jag måste nog också förvälla ett gäng medan bladen fortfarande är små och späda.