Vi som inte dansar på borden

Har jag berättat om fröken M? Hon som metodiskt lagar sig igenom pickis recept, ett i taget, vecka efter vecka, månad efter månad. Och som efter varje recept lämnar en kommentar med feedback. Ibland skojar vi om att hon borde få en guldmedalj eller två, men ännu har vi inte hållit någon sådan cermoni. Däremot fick hon önska mat när hon tittade förbi en kväll förra veckan. Det här är alltså vad man får om man önskar hommus och lite plock därtill.

Tabouleh – snabba fuskvarianten
Häll av en burk färdigkokt matvete. Finhacka två gula paprikor, en halv gurka, tre tomater och generöst med bladpersilja. Blanda alltsammans i en bunke, smaksätt med saft från en halv citron samt lite flingsalt och svartpeppar.

Fyllda sivripaprikor
Sivripaprika är en lång chilipeppar som är någonstans medium i styrka. Skär en skåra på längden och  plocka ut frön och vita innerväggar. Bryn köttfärs och smaksätt med salt, peppar, ajvar och spiskummin. Fyll paprikorna med färs och toppa med grovriven halloumi. Lägg i ugnsform och gratinera mitt i ugnen i 200 grader, ca 10-15 min. Paprikorna är också goda med enbart halloumi.

Resten då?
Filodegsknyten med spenat och feta (recept här), bosniska pitabröd (frysdisken på Citygross) och så hommus, tzatziki och ajvar att dippa i.

Vykorten från sommarkollot

Sitter på flygplatsen och väntar på planet som ska ta mig hem från sommarens andra kollosemester. Bläddrar igenom fotografier i kameran och inser att dom är representativa för vad ett sommarkollo egentligen är. Varannan bild mat, varann bild bär, åtminstone på ett ungefär. Wienerschnitzel med ansjovis och kapris vill jag minnas var kollosommarens första middag. Gott i sin enkelhet och ansjovis förresten, jag är fortfarande lika road av att det står Janssonfilé på ansjovisburkarna i Finland.

En fin julikväll när himlen öppnade sig satt vi på grannarnas terass under vinrankor och drack deras vin från egna druvor och hjortronlikör. Jag vet att jag har sagt det förr, men när man kliver över tomtgränsen så kliver man in i en annan växtzon. Där växer allt och varje gång hittar man något man missat tidigare.

Gula bigarråer till exempel.

På sommarkollots sida om tomtgränser växer det björkar istället. Av björkar blir det ingen vin, åtminstone inte hos oss. Men andra fina saker blir det, som björksav. Därför blev jag glad i hjärtat när jag hittade en bortglömd flaska björksav i frysen.

Annat man kan göra av björk är en ljuslykta att hänga över matbordet och det gjorde vi, pappan och jag. Receptet? 1 björkstav, 6 gamla barnmatsburkar och 3 meter ståltråd.

Och nu hänger den där och tittar ut över sommarkollot, jag tror bestämt att den trivs.

Jag vet en blogg som fyller sju år idag!

Eftersom jag verkar vara en sån som fortfarande bloggar om mat, så är det här en speciell dag. Tänk att det är sju år sedan det där allra första inlägget. SJU ÅR! Jag ser både det egna livet under dom här åren liksom pickilivet i revy. Sju hela år. Förresten så tjuvstartade vi firandet av sjuåringen redan häromdan, med en hallon- och blåbärspaj som smakar sommar. Närmare tårta än så här kan nog en paj inte komma, men är det kalas så är det.

Hallon- och blåbärspaj
med lemoncurdgrädde
150 g smör
3 dl mjöl
0,5 dl socker
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
2 dl frysta hallon
2 dl frysta blåbär
3 dl vispgrädde
150 g lemon curd
färska bär till pynt

Blanda socker, mjöl, bakpulver och vaniljersocker, arbeta tillsammans med smöret ihop en deg. Tryck ut degen i en pajform (ca 28 cm i diameter) och ställ i kylskåpet, gärna en timme. Nagga pajskalet med en gaffel och förgrädda i 225 grader tills degen börjar få färg, passa noga så att den inte bränns vid. Låt pajskalet svalna och fyll därefter med ett tunt lager frysta bär. Sänk temperaturen i ugnen till 200 grader och grädda ca 15 min, ta ut och låt pajen svalna helt. Vispa grädden och rör ner lemon curd i grädden. Bred ut grädden över pajen och toppa med färska bär.

Alla vykort på en och samma gång

Om jag fortfarande hade varit en sån som bloggar om mat, så hade jag givetvis postat ett gäng vykort från vår semester i Skåne. För att berätta om vad vi ätit, så att ni hade kunnat ringa in dom rätta kryssen på era egna kartor. Här kommer dom i alla fall, några av vykorten jag borde ha skrivit.

Liksom i fjol tog vi avstamp i Momas kitchen, söder om Stockholm. Iste med hibiskusblommor och karibiska wienerbröd fyllda med stekt matbanan, ja det är sådana där fina brunchgodsaker som får en att tveka om huruvida man ska åka vidare eller helt enkelt flytta in.

Hej slottet!

Redan första kvällen hittade vi ett slott. Som sig bör levererade slottet veckans godaste frukost, en frukostdröm som jag skulle kunna beskriva med tusen tecken. Eller helt enkelt med ett: you had me at havtornsjuice, Kronovalls vinslott.

Hejdå slottslejonet!

När vi inte åt så badade vi. Och så fnissade vi åt oss själva som trodde att förra sommarens semesterfirande inte skulle gå att slå när det kom till antal sol- och badtimmar. Hohoho, eller vad säger man? Vi har badat oss från kust till kust och när inget hav var nära nog så badade vi ändå. Här ovan i Hallamölla, Skånes högsta vattenfall.

Även i år bjöd Olof Viktors på resans godaste fika. Morotskakan var så ljuvlig att vi frångick regeln om inte äta samma sak mer än en gång. Faktum är att vi tog en omväg tre dagar i rad för att äta samma morotskaka igen. Ja, herremingud, jag har inget att säga till mitt försvar annat än vad jag redan sagt. L-j-u-v-l-i-g.

Om allt vi åt var gott? Nej inte riktigt och jag kommer definitivt inte att ta någon omväg för att äta friterade torskskinn igen.

Hej tomaterna!

Skånes västkust har vi tidigare i stort sett struntat i, utan att skämmas särskilt mycket. Till nu. Jag säger som jag sa om Malmö ifjol, varför har ingen sagt något? Nu vill jag tillbaka, igen och igen och igen. En dag klev vi in på Vikentomater och köpte en tomat av varje sort. Hur många vi fick? Åttiotre stycken, och goda var dom!

Lite ogänglig terräng var det allt att ta sig ned för branterna vid Kullens fyr för att nå havet. Men vi hade på känn att belöningen skulle vara därefter också, och det var den. Det här var inte bara veckans, utan hela sommarens finaste bad.

Hej Rut!

På Kullahalvön och däromkring fanns många fina pärlor utöver maffiga vyer. Gårdsbutiker som den här till exempel, och så fina Rut på Skäret där vi åt veckans bästa lunch. Ja, som ni ser har vi haft det bra. Så bra att hade jag kunnat vrida tillbaka tiden så hade jag gjort allting igen, undantaget torskskinnet möjligen.