Renées canneloni med spenat och ricottaost

Jag har en kompis som inte gillar vegetarisk mat, inte alls. Jag har försökt att bjuda både på det ena och det andra, men inget går hem. Döm då om min förvåning när det ramlar in ett mail från denna person, med ett recepttips på spenat- och ricottacanneloni tillsammans med ord i stil med ”jättegott”. Klart att jag blir nyfiken! Och visst var de goda, de vegetariska pastarullarna. Bäst av allt är att jag vet vad jag ska bjuda henne på nästa gång, och jag har redan letat rätt på receptet i pickipickiarkivet: pastarullar med spenat och ricotta. I princip samma rätt, bortsett från att rullarna byggs på höjden. Gillar hon inte dem så måste det helt enkelt vara mig som det är fel på.

Canneloni med spenat och ricotta
500 g fryst bladspenat
1 burk ricottaost (250 g)
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
12 färska lasagneplattor (250 g)
0,5 msk olja till pensling
500 g tomatsås
ung 2 dl riven prästost (17%)

Tina och pressa vätskan ur spenaten, blanda med ricotta. Smaka av med salt och peppar. Rulla in fyllningen i lasagneplattorna och lägg dem i smord ugnsform. Häll över tomatsås och riven ost efter behag. Grädda mitt i ugnen i 200 grader i 20–25 min. Servera med en rejäl sallad. Receptet räcker till 3-4 portioner.

Pasta- och muffinsfabrik på en och samma kväll

I lördags var vi bjudna på pastatillverkning hemma hos Johanna och Robin. En riktigt pastafabrik med pastadeg i tjusiga färger och en lång rad ingredienser till pastafyllning. När vi inte orkade göra fler pastaknyten så blev det  spagetti av resten. Sen åt vi pasta och försökte avgöra vilken fyllning som var allra godast. Det var svårt, för allt var riktigt bra. Mina personliga favoriter var grönmögelost med stekt champinjon och mozzarella med röd pesto. När vi var mätta till max överraskade Carl med att plocka fram varsin (!) 250 grams muffins från Muffinsfabriken. Som före detta grannar till Muffinsfabriken så var nostalgin stor och jag försökte förklara för Johanna och Robin att det är en omöjlighet att orka en hel muffins. Men, hon som ammar visade att ingenting är omöjligt. När Carl låg utslagen på soffan efter att ha smakat på toppingen, så dansade Johanna på vardagsrumsgolvet ett kvarts kilo muffins senare. Johanna är min idol.

Pastadeg
Enligt recept på durumvetepåsen:
Blanda 3 ägg, 3 msk vätska (riven och pressad färsk rödbeta alternativt fryst hackad spenat alternativt vatten), 3 msk olja, 3 krm salt, 3 dl durumvete och 3 dl vetemjöl. Knåda till en smidig deg. Platta ut degen riktigt tunn, lättast med en pastamaskin. Låt degen torka en stund. Skär ut kvadrater och lägg fyllning i mitten, pensla eventuellt kanterna med lite vatten, vik ihop och tryck igen kanterna med en gaffel. Koka några minuter.

Före

Efter

Efter

Före

Om att bli lurad av en tortellinigratäng

Lager 1, lager 2 och lager 3
En tortellinigratäng

Idag jobbade jag tillsammans med en ny tjej. Hon berättade om alla knep hon tar till för att få hennes tvåochetthalvtåring att äta maten, fast han egentligen inte vill. Det var så roligt att jag ser fram emot att få prova själv, kanske på Carl när han är på trotshumör. Hursomhelst, det jag skulle komma till är att så här lätt kan man lura mig att äta fusktortellini. Fast jag sagt att jag aldrig mer ska äta färdigköpta, när det är så gott med hemgjorda. Lättlurad var ordet.

Tortellinigratäng
Gör en tomatsås med finhackad gul löl, krossade tomater, färsk eller torkad oregano, salt och peppar. Häll i botten på en ugnsform. Koka två paket färsk tortellini (exempelvis en med proscitto- och en med basilikafyllning) enligt anvisningar på paketet. Låt tortellinisarna rinna av och dem därefter i formen. Strö över riven (vanlig) ost och riven (ovanlig) parmesanost. Ställ in i ugnen i ungefär 10 minuter i 250 grader.

Pastarullar med spenat och ricotta

Jag har tänkt på pastarullarna till och från sen jag såg dem hos Kardemumma. Jag var rädd att jag skulle bli lite besviken eftersom mina förväntningar var höga och jag dessutom inte hade något recept. Pastarullarna blev inte i närheten så fina som orginalet, men de var alldeles fantastiskt goda. Det här kommer vi göra igen!

Pastarullar med spenat och ricotta, 4 pers
Hemgjord pasta:
200 g vetemjöl
2 ägg
1 msk vatten

Väg upp mjöl och häll i en bunke. Gör en liten grop i mitten, häll där i rumsvarma ägg. Rör runt med en gaffel tills degen är helt utblandad. Tillsätt lite vatten om det behövs. Knåda ordentligt tills en slät deg fås. Kör degen i pastamaskinken tills du får platta rektanglar. Jag gjorde tre rektanglar (ungefär 15*25cm), sen blev det pasta över.

Om du inte har en pastamaskin (eller som jag, föräldrar med en pastamaskin längst inne i köksskåpet) så fungerar det säkert alldeles utmärkt med en hederlig kavel. Förutsatt att du orkar kavla tunnt! Eller varför inte färdiga lasagneplattor?

Spenat- och ricottafyllning:
1 påse bladspenat
1 burk ricottaost
salt, svartpeppar

Hacka spenaten grovt, fräs spenaten i lite smör i en het panna. Salta och peppra. Blanda spenaten med ricottaosten och mixa till en slät smet med en stavmixer. Bred smeten på rektanglarna och rulla ihop. Dela rullarna i lagom stora bitar med en vass kniv. Jag tror att det blev ungefär 12 rullar totalt. Lägg i en ugnssäker form.

Tomatsås:
1 gul lök
olivolja
krossade tomater
balsamvinäger
salt, peppar, oregano

Gör tomatsås och häll över rullarna så att det är helt täckta. Grädda i 200 grader i ungefär 25 minuter.

Vi åt tre rullar var och en rejäl bit ugnsstekt lax. Sen var jag proppmätt, nöjd och belåten.

Tortellini

Ikväll har vi gjort egen tortellini. Hemmagjord pasta går alltid hem. Om det vi gjorde får kallas för tortellini är dock något oklart. Tortellini är ringformad fylld pasta, våra såg nog mer ut som pastakuddar. Var tvungen att anlita Wikipedia för att se ifall jag kanske fick kalla min pasta för ravioli. Ravioli ska dock vara köttfärsstuvningsfyllda och serveras med tomatsås. Så nja, tomatsås åt vi till, visserligen, men ingen köttfärstuvning.

På Wikipedia fick jag även veta att tortellinins historia är mytomspunnen,
”Enligt en legend skall rätten ha skapats i Castelfranco Emilia. Lucrezia Borgia var på en resa och tog in på ett värdshus i en liten stad. Värden fångades av hennes skönhett och kunde inte låta bli att kika in i hennes rum genom nyckelhålet, men han kunde bara se hennes navel. Synen inspirerade honom att skapa tortellinin den natten.” Minsann.

Färsk pasta, 6 personer
500 g mjöl
5 ägg, inte kylskåpskalla (äggen kan bytas ut mot vatten)

Knåda till en smidig deg. Platta ut degen riktigt tunn, lättast med en pastamaskin, men med lite extra jobb så går det även vägen med en kavel. Låt degen torka lite grann, en halvtimme till timme. Skär ut i lämpligt stora fyrkanter (för små är svåra att pussla ihop). Lägg på fyllning i mitten, pensla kanterna med lite vatten, vik ihop och tryck igen kanterna på snyggast möjligt vis.

Fyllningsförslag (favoriterna hittills..)
Phliadelphia light /Pesto
Blåmögelost
Stark hårdost /Skinka
Stark hårdost /Kantareller stekta i lite smör och vitlök

Jag lovar, jag fick fler än två. Men när maten var färdigupplagd så blev jag så hungrig så kameran glömdes bort. Hoppsan.

Vegetarisk lasagne

Det här är den godaste lasagnen jag vet. Perfekt som bjudmat en vardagskväll. Receptet är Johannas ursprungligen, vi brukar dock använda ett paket med färska lasagneplattor istället. Receptet räcker till två stora portioner och en matlåda som vi slåss om.

Vegetarisk lasagne

2 stora gula lökar, finhackade
2 stora morötter, grovt rivna
1 burk krossade tomater
1 vitlöksklyfta, pressad
1 grönsaksbuljongtärning
2 tsk vinäger (eller 1 dl rött vin)
3 msk socker (kan uteslutas, men säg inget till Johanna om det…)
salt, peppar, örtkryddor
12 lasagneplattor (eller ett paket färska plattor)
500 g keso
1-2 dl riven ost

Fräs löken i lite olivolja tills den är mjuk. Häll i morötterna och fräs lite till. I med tomater, vinäger, vitlök och kryddor, låt puttra i 10-15 min. Rör i keso (får inte koka). Varva plattorna med röran i en form. Strö över osten. Grädda i 225 grader i 30-40 minuter (15-30 med färska plattor). Häll på mjölk om det blir torrt.

När vi vill lyxa till det har vi mozzarellaost på lasagnen och åh så gott det är!