Om jag fortfarande matbloggat, del 2

Om jag fortfarande hade varit en sådan som bloggar om mat, så hade jag berättat för er om sommarens glass. Den där man gör själv, som alltid finns hemma och som om man vill kan göras precis tillräckligt nyttig för att få benämnas mellis istället för efterrätt. På samma vis som när man gör isglass så gäller regeln ju mer smak i ofryst form desto godare glass. För att den här yoghurtvarianten ska smaka precis så som jag vill så tar man fram dom mognaste och därmed mest smakrika och söta av frukter. Tänk riktigt mogen mango sådär så att den nästan smälter i munnen, platt persika, söta smultron eller sensommarjordgubbar och helst av allt en näve blåbär för fulländad bärfest. Ja, herremingud vilken glass ni hade kunnat härma om jag fortfarande hade varit en sådan som bloggar om mat.

Frukt- och yoghurtglass på pinne
1 dl hackad mogen (hellre för mycket än för lite) mango och persika
1 dl färska bär, t ex smultron och blåbär
2 dl tjockyoghurt t ex grekisk
2 tsk honung
1 nypa vaniljpulver

Rör ihop frukt och bär i en bunke så att det mosar sig något. Tillsätt yoghurt och rör om ordentligt, smaka av med honung och en nypa vaniljpulver. Häll upp i glassformar. Låt frysa minst 3 timmar och ta fram 20-30 min innan glassdags så att glasspinnarna hinner tina sig till lagom konsistens. Receptet räcker till ca 4 glasspinneformar (beroende på storlek på formarna).

Om jag fortfarande matbloggat

Om jag fortfarande hade varit en sådan som bloggar om mat, så hade jag berättat för er om sommarens hittills godaste sallad. Den vi blev bjudna på i början av juni och som jag fortfarande tänker på ibland. Jag vet att dom som bjöd på detta hade tjuvkikat på ett recept inne hos bästa Ann-Louise. Päron som stekts i grillpannan, gröna blad av olika slag, dressing med lönnsirap i, valnötter, parmesanskivor så stora att det känns som att man vunnit en vinstlott för varje tugga. Ja, om jag fortfarande hade matbloggat så hade jag sagt att det här är salladen ni inte får missa.

Nu blir det kantarellradio

Varje sommar äger en liten tävling rum. Jag tävlar mot mig själv och det hela syftar till att hitta årets första kantareller snäppet tidigare än tidigare år. Vinsten? Ja, att få avnjuta årets första och därmed kanske godaste kantarellsmörgås. Imorgon är det precis en månad sedan små, små kantarellbebisar fick följa med mig hem från skogen. Med stor sannolikhet var årets premiärsmörgås tidernas allra minsta. God förvisso, men dom allra bästa kantarellsmörgåsarna smakar som dom två varianter vi lagar i P4 Morgon om en kvart. Stekt bröd, hälften toppas med örtsmör och resten med västerbottensostsmör, samtliga får ett litet lass smörstekta kantareller som lagar två och överst generöst med finklippt gräslök. Det här är en prima plockförrätt att servera innan maten och eftersom smören kan förberedas och förvaras i kyl eller frys så går det ju dessutom snabbt att trolla fram. Släng svampen i stekpannan när gästerna kliver innanför dörren så kan du strunta i att städa. Doften av nystekta kantareller slår doften av vilket nysåpat hem som helst.

Stekt kantarellsmörgås med örtsmör respektive västerbottensostsmör
Rör ihop en eller två sorters kryddsmör. Variant 1: Mixa med stavmixer 100 g rumsvarmt smör tillsammans med ett par rejäla nävar färska örter t ex gräslök, persilja och basilika. Variant 2: Finriv 75 g västerbottensost (eller annan smakrik lagrad ost) , mixa 100 g rumsvarmt smör med den finrivna osten. Smören kan förberedas, rulla isf ihop till en rulle och slå in i plastfolie och ställ kallt.

Rensa svampen och hacka dom stora och låt dom små vara hela. Stek tillsammans med lite smör (inte smaksatt), låt vätskan stekas bort. Salta litegrann och lägg svampen åt sidan. Skiva ett gott, ljust bröd tunt och halvera skivorna. Rosta bröden i pannan så att dom får fin färg på bägge sidor. Ta upp bröden ur pannan, bred örtsmör på några och ostsmör på några, toppa med den stekta svampen och lite finklippt gräslök. Servera direkt, t ex som förrätt.

Vad vi lagade i radion imorse?

Ibland behöver man påminna sig om hur lite tid det kan ta att laga mat, det här är fint exempel på en sådan rätt. Från det att spaghettin läggs i det kokande vattnet så hinner man röra ihop andra halvan av maten och diska innan pastaklockan piper. Finhacka persilja, basilika, chili och vitlök. Rör ner i en bunke tillsammans med avokado, olivolja och riven parmesanost. Sen kostar man på sig en minut där man rör ner avokadoblandningen i spaghettikastrullen tills man har en grön och krämig pastarätt. Middag på 10 minuter med andra ord. Den som tror att jag bluffar får sätta klockan och testa ikväll.

Den finska avokadopastan
2 portioner spaghetti
1 vitlöksklyfta
0,5-1 röd chili
1 citron
2-3 mogna avokado
flingsalt
0,5 dl olivolja
en rejäl näve basilika
en rejäl näve bladpersilja
1 dl kokvatten
60 g finriven parmesanost

Koka pastan al dente. Blanda under tiden i en skål: finhackad chili, finhackad vitlök, skal och 1 tsk saft från citronen, olivolja, finfinhackad persilja och basilika samt avokado skuren i bitar. Mosa ihop till en röra och tillsätt därefter riven ost samt kokvatten. Smaka av med salt. När pastan är klar, häll av vattnet och rör därefter ner avokadobladningen i pastan. Servera direkt.

Vad som är den finska ingrediensen egentligen?
Svaret på den frågan hittar du här.

För första gången i livet

Var förresten lite avis på treåringen som bockade av så många för-första-gången-i-livet där på den där utflykten förra veckan. Första spårvagnsturen, första karusellturen, första björnspanet, ja ni fattar liksom ni självklart också förstår att om man är tio gånger så gammal så duggar dom där för-första-gången inte riktigt lika tätt. Det här är alltså min ursäkt till varför jag som aldrig någonsin smakat sockervadd bestämde mig för att testa.

Att jag satt med ett litet moln på en pinne i min hand visade sig vara mer spännande än Skansens samtliga karuseller. Och på frågan om man kan äta det där borde jag kanske ha svarat nej, inte minst 2014 när socker och färgämnen är det fulaste man kan bjuda ett barn såväl som sig själv på. Men hej, det kan ha hänt att jag sa bestäm själv.

Ja visst är det svårt att förstå att socker kan se ut på det här viset. Det är magi, och lite kemi och fysik. Mitt i sockervaddsmaskinen häller man ett par matsekdar socker i en liten skål. Värme smälter sockerkristallerna och eftersom skålen roterar pressas det flytande sockret mot skålens kanter tack vare centrifugalkraften. I ytterkanterna finns små hål och när det varma flytande sockret tar sig igenom hålen och möter kallare temperatur så stelnar det till långa och tunna sockertrådar. Det är alltså dessa tunna trådar som kallas spunnet socker och som fångas upp på sockervaddspinnen.

Treåringen köpte inte min förklaring om hur sockervadd blir till. Men eftersom vi redan var överens om att sockervadden inte smakade gott, så bestämde vi oss för att testa om det gick att göra socker av den igen. Om man trycker bort all luft kanske?
Här är vi halvvägs till den lilla sockerboll där historien slutade, närmare socker än så kom vi inte. Men, lika nöjda var vi sockervaddsdebutanter för det. Nu vet vi ju, sockervadd är lika kladdigt som alla alltid har sagt. Så som vi vet det.

Varför är det blommor i plättarna?

I veckan firade jag en fin dag på Skansen tillsammans med en treåring. Eftersom pangkakor och plättar är det bästa hon vet och fläder är det bästa jag vet, så ska det erkännas att det var med tankarna på en tiopoängare jag stekte fläderplättar den där kvällen innan. Blomklasarna doppas i pannkakssmet och därefter raka vägen ner i plättlaggen. Enkelt och visst är det ju riktigt gott, varannan plätt landade i munnen, varannan i matsäckskorgen. Om matsäcken gick hem hos treåringen? Inte det minsta och jag tror aldrig att jag har sett henne så förvånad som när hon plockade ur plätten ur munnen igen och frågade varför det var blommor i maten.

Fläderplättar
5-6 blomklasar
3 dl mjölk
2 ägg
2 dl vetemjöl
1 nypa salt
2 msk smält smör

Vispa ner ägg och mjöl i mjölken. Tillsätt salt och smält smör, låt smeten svälla svalt en stund. Skölj klasarna och dela större blomklasar i 3-4 mindre. Tillsätt lite smör i plättlaggen och doppa varje blomklase i smet och lägg en i varje lagg. Stek plättarna på undersidan, klipp under tiden av skaften och vänd därefter och stek lite till.

Nu är fläderfesten här!

Han kallar mig fläderhysterisk, men det jag vet som inte han vet är att fläderfönstret är alldeles för kort för att inte nyttjas till fullo. I onsdags drack vi sista glasen av fjolårets flädersaft och i torsdags kokade vi årets första. I helgen blev det visst tre omgångar till och nu råder verkligen ingen tvekan om att vi klarar ännu ett årsvarv. Sätt på er fläderblicken och ger er ut vetja, det här är saften för er som vill investera minimalt med tid men ändå koka egen. Fläderbuskarna växer runt samtliga husknutar och plocktiden kan avrundas till närmare noll, okej?

Fläderrecepten
Flädersaft
Fläderbubbel (med reservation för att det här är bloggens lurigaste recept)
Fläderpannkaka
Flädermousse i kopp
Sommarbär med fläderkräm
Flädermoussetårtan

Akta, uttalspolisen kommer!

Feschoada, fejoada, fujada! Man kan säga att vi testade alla varianter i radion imorse för att försäkra oss om att inte missa det riktiga uttalet. Oavsett hur man egentligen säger, så är den här bön- och köttgrytan Brasiliens nationalrätt. Jag tror mig veta att det var den här maträtten portugiserna tog med sig när dom for ut i världen och roffade åt sig kolonier, och i Brasilien blev den tydligen kvar. Man kan säga att det är en slags grytvariant av pyttipanna där bönor och rester av saltat eller rökt kött gör sällskap. I många recept verkar såväl grisknorr som fötter åka i, men inte i min, åtminstone inte idag.

Feijoada
2 gula lökar
3 vitlöksklyftor
3 msk olja
800 g revbensspjäll av bog
200 g rökt sidfläsk
3 st chorizokorvar
2 lagerblad
1 burk krossade tomater
2 burkar färdigkokta svarta bönor
salt och svartpeppar (ev chili av valfritt slag)
1 kruka koriander

Fräs hackad lök och vitlök i olja i en stor kastrull. Dela revbensspjäll, korv och sidfläsk i mindre bitar och lägg i kastrullen. Tillsätt krossade tomater och lagerblad. Lägg på lock och småkoka under ca 1,5 timme. Låt välsköljda svarta bönor koka med sista halvtimmen. Smaka av med salt och svartpeppar. Toppa grytan med koriander vid servering. Servera ris, tortillabröd, avokado och några limeklyftor.