Men vad är det här?

Ledtrådar: 80 gram, drickbar, rest långväga, en chokladboll men ändå inte.

Rätt svar hittar du inte här, men här.

Dumplingsfest i det röda köket!

Igår var Veronica i stan och efter att vi passerat kinabutiken på vägen hem hade vi tillräckligt mycket material för att ställa till med dumplingkalas. Det måste erkännas att dumplingstillverkandet går bra mycket smidigare sedan jag lärt mig att det finns färdiga wontonplattor, och godare blir det också nu när degen är tunn och fin redan från start. Utöver wontonfyndet tävlade vi i vem som hittade märkligaste maten bland hyllorna i affären. För det är ju det som är roligast i butiker där man vare sig förstår vad det står på förpackningarna eller pratar samma språk som personalen, att köpa så läskiga saker som möjligt. Jag tror jag vann den tävlingen igår med mina gröna grönt-te-gelébollar. Godaste efterrättstävlingen vann jag dock inte, det gjorde Veronica som grillade ananas och serverade med romkaramellsås och vaniljglass.

Carls kinesiska dumplings
- det riktiga receptet
wontonplattor, 50 st
500 g fläskfärs
2 tsk salt
2 tsk råsocker
1 msk sojasås
6 st shiitake
1 stjälk vårlök
10 cm purjolök
1 ägg
1 tsk sesamolja
1,5 msk majsmjöl

Blanda färs, salt, socker, sojasås och kör några minuter i en matberederare tills blandningen är kladdig. Blanda ner finhackad shiitake, vårlök, purolök, ägg, sesamolja och majsmjöl och kör några minuter ytterligare. Smeten ska bli kladdig och hålla ihop väl. Fördela fyllningen i 50 st wontonplattor. Lägg fyllningen i mitten, fukta två sidor av plattan, vik ihop till en trekant, fukta tre hörn och vik ihop de tre hörnen mot varandra och tryck till. Ångkoka ca 8-10 minuter.

Dippsåsen
0,5 dl japansk soja
1 tsk sesamolja
0,5 tsk fisksås
skal och saft från 1 lime
0,5 finhackad röd chili
3 cm finhackad färsk ingefära
1 näve finhackad koriander

Blanda och servera till dumplingsen.

Efterrättsdrömmen bidrog till ännu lite mer sommarlängtan

Grillad anans med romkaramellsås och vaniljglass
Koka ihop en romkaramellsås: smält 0,5 dl råsocker i en kastrull, tillsätt därefter 50 g smör och en dryg 0,5 dl mörk rom. Låt koka ihop på svag värme. Under tiden: dela en färsk ananas och vänd bitarna i kanel. Stek i grillpanna på hög värme, någon till några minuter per sida. Servera med romkaramellsås och vaniljglass.

Den alternativa efterrätten – knappast lika lyckad som lyckokakorna.

Picipasta med vegetarisk ragu

Vet ni hur glad man blir när man upptäcker att det finns pickipasta? Man kan ju tro att en sådan pasta skulle vara formad som små (turkosa) fåglar, men det är den inte. Istället ser den ut som spaghetti, fast med en flera gånger större diameter. I somras fick vi en pastakavel just för ändamålet att tillverka pickipasta och det är märkligt att premiären dröjt så länge. Men igår blev den av och då försökte vi återskapa den vegetariska ragu jag serverades på Castelgiocondo, ett slott utanför Mantalcino under matresan i Italien 2011. Enkel men ack så god mat. Det var lite så det var då, vi åt god och tjusig mat dagarna långa, men den mat jag minns än idag är den traditionella och opretentiösa mat slottsfruarna lagade. En av många fina saker med det är att man kan komma rätt nära här hemma i sitt eget picki-slott.

Picipasta
500 g vetemjöl
2 ägg
2,5 dl vatten
1 tsk salt

Blanda mjöl, ägg, vatten och salt. Knåda i 15 minuter. Låt degen vila minst 30 minuter intäkt. Forma till pasta, koka i saltat vatten tills de flyter upp och låt de sedan koka ytterligare 1 minut.

Vegetarisk ragu
0,5 gul lök
2-3 squash
1 röd paprika
1 gul paprika
1 dl små gröna ärtor
salt
svartpeppar
olja

Finhacka löken och fräs mjuk i olja. Skär bort 0,5-1 cm av squashens skal med kött, resten används inte. Dela squash och paprika i jämnstora bitar och låt puttra ihop tillsammans med löken på medelhög värme under lock, rör om då och då. När röran har kokat ihop, tillsätt ärtorna och smaka av med salt och peppar.

Gnocchifabrik i radioköket

I det där italienska huset med den tillhörande längsta rosmarinhäck jag någonsin sett lagade vi mat nästan varje kväll. En av kvällarna när vi var lite särskilt hungriga kokade vi färdiga gnocchi, tillverkade rosmarinolja och serverade en snabb förrätt. Vill man hänga med i svängarna och att det inte ska gå riktigt lika fort så kan man tillverka sina egna potatisgnocchi. Lite pyssligt, men rätt kul. Det är vad vi ägnar oss åt idag i P4 Morgon Uppland, gnocchi med rosmarinolja, hyvlad parmesan och citronzest. Och till den som undrar om det möjligtvis följde med några egenplockade rosmarinkvistar i bagaget hem så är svaret ja, jag kunde inte motstå.

Gnocchi med rosmarinolja,
parmesan och citron
750 g mjölig potatis
1 ägg + 1 äggula
1-1,5 dl vetemjöl
en dryg 0,5 tsk salt
0,5 dl olivolja
1 rejäl rosmarinkvist
rivet skal från en citron
grovhyvlad parmesanost
svartpeppar

Koka potatisen. Låt potatisen ånga av, skala och pressa den. Rör ner ägg, äggula och vetemjöl till en formbar deg (mängden mjöl varierar med potatissort). Rulla ut delar av degen till långa ormar och dela i halvcentimetersmå ovala potatisbollar. Lägg några gnocchi åt gånger i en kastrull med lättsaltat, kokade vatten. Låt de koka tills de flyter upp till ytan och lite till 3-4 min ungefär. Lyft upp de färdigkokta gnocchisarna med en hålslev och låt vattnet rinna av. Lägg dem i en oljad ugnsform i 200 grader tills alla är färdigkokta. Servera med grovhyvlad parmesan, ringla över lite rosmarinolja (lägg 1-2 kvistar rosmarin i 0,5 dl olivolja i en stekpanna och låt oljan ta smak på låg värme under några minuter) och toppa anrättningen med rivet citronskal och nymalen svartpeppar.

Castello di Meleto, 30 mars 2013

Jag hittade Emilia!

Letar i arkivet efter recept till veckans matplan och där hittar jag Emilia. Världens finaste Emilia som jag saknar så mycket. För det är ju så det är, det här är inte bara en matblogg utan 5,5 av de senaste åren i mitt liv. Jag kan läsa mellan raderna i många inlägg och vet precis vilka fina foton som tagits innan och efter stora händelser i livet. Vilka bilder som för mig men ingen annan är förknippade med kaos och glädjetjut. En skattkista med minnen är vad det är. Och utöver fina Emilia så hittade jag dom här sju rätterna.

Mån Kyckling korma
Tis Laxsallad med pepparrotssås
Ons Lammfärsspett med tabouleh
Tor Pulled pork med mangosalsa
Fre Hemgjord picipasta med ragu
Lör Dumplingsfest
Sön Svensk falafel i pita

I mathimlens kvarter

Det finns mycket fint att säga om Florens, men skulle jag bara få tipsa om en endaste sak så är det Mercato Centrale. Det må vara så att förståndet säger en att dom två orden rakt översatt betyder central marknad, annars hade jag nog gissat på något åt mathimmel-hållet. Det är åtminstone närmast den mest rättvisande beskrivning jag kan komma. Tänk er den största inomhusmatmarknad som aldrig tar slut och där allt finns, och lite till och lite till. Senast jag var här hade jag fullt upp med att hänga med när Tomas Diederichsen och Marco Stabile köpte både det ena och det andra mellan komage och hälsena, inte så många egna inköp med andra ord. I fredags tog vi igen det med råge. Eftersom vi under veckan redan fyllt resväskorna med vinflaskor och ätbara souvenirer återstod handbagagen. Jag kände mig lite som en matknarkare när jag gick genom säkerhetskontrollen, men hej, det var det värt.

Mercato Centrale, 5/4 2013

Tänker alltid lite på Joakim von Anka när jag ser bönsäckar, tänk att få bada i torkade bönor och linser. Eller åtminstone stoppa ner hela handen?

Svart majs minsann! Svart majssoppa? Svart polenta? Svarta popcorn?

Jodå, även sådana här stora oststycken ryms i en ryggsäck.

En ljummen morotssallad med frön

Idag sjunger vi morotens lovsång i P4 Morgon Uppland. Hur den låter? Skala och dela ett halvt kilo morötter i mindre klyftor. Lägg på bakplåtspapper i en ugnsform, sprinkla över 1 msk rapsolja, 2 tsk salt och 1 krm svartpeppar. Ugnsrosta i övre delen av ugnen i 225 grader i ca 18 min.

Rosta 1 dl frön (hälften solroskärnor och hälften sesamfrön) på hög värme i en torr stekpanna. Rör om och passa nog tills sesamfröna poppar och börjar få färg.
Rör ihop en vitlöksyoghurt att servera till morotssalladen. Pressa ner 1 vitlöksklyfta i 1 dl tjockyoghurt.

Rör ihop en dressing till morötterna; 1,5 msk rapsolja, 0,5 tsk äppelcidervinäger och rivet skal från 1 citron.

När morötterna är färdiga, blanda med de rostade fröna, finklippt bladpersilja och citrondresingen.

Ett vykort från Florens!

Vi har hittat våren, den är i Toscana! Utanför huset där vi bor blommar rosmarin och i bergssluttningarna tittar nässlorna fram. Det är tur att vi for med tomma resväskor, jag tänker att vi ska fylla dom med ätbara souvenirer såväl som vårsol när det är dags att vända hem igen.