Om degen som fick storhetsvansinne
Berättade jag förresten varför surdegsbrödsbakandet utan förvarning tog ett 1 år långt uppehåll? Nä, jag tänkte väl det. Visserligen var det ingen händelse att skryta om, och det är det fortfarande inte. Men, så här långt senare får väl saken ändå anses vara preskriberad. Jag hade fått en rågsurdegsstart tillsammans med ett recept på rödbetsbröd. Glad över en present helt i min stil, följde jag receptet och ställde sedan degen att jäsa i kylskåp över natten. Såhär i efterhand har jag fått veta att Carl inte åt någon frukost morgonen därpå. Han öppnade kylskåpsdörren, stängde kylskåpsdörren och for till jobbet istället. Synen som mötte mig när det var min tur att öppna kylskåpet går inte att rättvist beskriva med ord.
Föreställ er en burk med deg på översta kylskåpshyllan. En rosa deg som fått storhetsvansinne och växt sig ur burken. Ner på samtliga hyllor nedanför, över all tänkbar mat den mött efter vägen. Jag lovade dyrt och heligt då, att aldrig mer i hela livet baka rödbetsbröd. Men för vissa saker kanske man kan göra undantag, t ex för det här receptet som ramlade in min mail på tema rosa (tack Anki!). Alla ni som tycker att det är dags att våga ge sig in i rödbetsbrödsbaket igen, räck upp en hand!
Rödbetsbröd med quinoa
1,5 dl (gärna svart) quinoa
4 dl vatten
1 tsk salt
5 dl vatten
5 dl rårivna rödbetor
1 msk salt
0,5 dl rapsolja
50 g jäst
1 dl vetegroddar
11 dl vetemjöl (ev mer till utbakning)
Koka upp quinoa, vatten och salt i en kastrull, tills dess quinoan är genomskinlig (ung 10 min). Ställ quinoan åt sidan att svalna. Koka upp vatten och häll över rödbetor och salt i en bunke, rör om. När rödbetsblandningen har svalnat till 37 grader, blanda ner quinoa och olja. Smula ner jästen och rör tills den löst sig. Arbeta sedan in vetegroddar och mjöl, fortsätt att arbeta degen en liten stund (den ska vara ganska lös). Låt jäsa övertäckt i 30 min. Vält upp degen på mjölat bakbord och arbeta eventuellt in lite mer mjöl. Dela den i två delar, rulla dem till tjocka ormar, lika långa som plåtens långsida. Lyft över till plåten och platta till dem så att de blir 8-10 cm breda, skär med en degskrapa i 5-6 bitar var. Rista ett rutmönster (snyggast om ytan är lite mjölig) ovanpå med en vass kniv. Låt jäsa övertäckt i 30 min. Grädda i 200 grader i mitten eller nedre delen av ugnen i ung 20 min.
Ankis egna kommentarer:
Jag har testat med både vit och svart quinoa, och gillar nog den svarta bäst. Den svarta ger fina små prickar. Jag brukar dessutom inte koka den riktigt lika länge som det står på paketet (utan ungefär halva, eller 3/4 av tiden), så får man lite extra tuggmotstånd. Även mjölet har jag experimenterat lite med och det går alldeles finemang att använda sig av grahamsmjöl, rågsikt, eller blanda lite som man vill, istället för bara vetemjöl. Degen blir ganska stor och kladdig, men om man utrustar sig med ett gott humör, lugnande musik i bakgrunden och konstant mjölade händer så brukar det gå vägen ändå. Jag brukar göra två ganska stora bröd som jag sedan skär i mindre frallor.
15 kommentarer till “Om degen som fick storhetsvansinne”
Lämna en kommentar vetja!
Jag svarar alltid på kommentarerna här på picki, men lämnar du en egen hemsideadress så kikar jag in där också!
:)
OBS! Det var inte en sarkastisk smiley, mer en som illustrerar hur jag såg ut i nyllet när jag läste om debaclet med degen. Man kan säga: Visst känner man igen sig.
Oj så gärna man hade velat se en bild på brödet, men kanske får prova baka det själv i helgen istället!
Själv närmar jag mig surdeg med största försiktighet, men snart kanske jag helt enkelt måste prova, fast kanske inte börjar med en rosa ;)
Det är väldigt nytt för mig och en bild skulle vara uppskatad.
hjälp! lite som i the rocky horror show fast med surdeg. typ.
Jag har testat rödbetsbröd och det blev helt ok. Har dock inte testat med quiona, verkar spännande. Själv har jag gjort bröd med bulgur och det blev supersaftigt. Kan jag rekommendera!
Spännande med rödbetsbröd!!
Det var då du skulle följt det hippa temat (som alla matbloggare gör nu) och fotat ”här är mitt kylskåp”!
Stefan: :-) Inte för mig heller, men det här var något alldeles extra vill jag lova!
Mari: Syftar du på degen eller brödet? :-)
Charlotta: Ja, typ så.
Charlotte: Det har inte jag provat. Det mesta går att gömma i en bröddeg, överbliven kokt potatis, kikärtor, nötter och frön och gryn. Och rödbetor, inte minst! :-)
Maria: Japp!
Lena: Eller inte! Jag fotar ju allt, men faktiskt inte den här gången. Får väl skylla på chock! ;-)
Hahaha, jag skulle gjort som Carl.
Jag har oxå varit med om smitande surdegar, men då på diskbänken där jag ställt den för morgonbak efter kvällsmatningen.
Det där receptet tänker jag prova snarast.
[...] Kommentar till receptet: Ida skriver att fisksoppan är en stående favorit på en restaurang där hon tidigare jobbat. Måtten är uppskattade av Carl, som lagade soppan ikväll. Maten räckte till 6 portioner. Vi serverade soppan med vitlöksbröd, och (rosa) rödbetsbröd. [...]
Haha, förlåt om jag skrattar, Tina, det måste ha varit som en scen ur Ghostbusters med den där röda degen… I vilket fall som helst så ville jag bara skriva och lovorda dig för det rosa projektet. I min värld har det inte funnits utrymme till att spana in det förrän nu, Fairtrade kampanjen pågick samtidigt och någonstans måste man prioritera vad man lägger krutet. Men fint lagat/bloggat!
Hälsningar
Anna
Loba: :-) Gör det, brödet blev gott! Om du bakar med svart quinoa så skicka gärna en bild, jag är nyfiken på hur originalet ser ut! :-)
Anna: Tack Anna!
Måste bara säga att originalet nog är med vit quinoa egentligen (receptet kommer från ”Brödglädje” en mycket bra bok!). Anledningen till att det råkade bli svart quinoa i mitt bröd första gången är att det var lite för mycket snö för att jag skulle vilja gå ut den dag jag skulle baka, och det fanns bara svart quinoa hemma. Men lika glad är jag för det! :)
Anki: Jag tycker ju att den mörkare varianten är klockren! Den vita quinoan syntes knappt ens med god vilja! :-) Vi gillade brödet hursomhelst, tack för bra tips!