Ljuvliga äppelplättar

Det är något speciellt med plättar. Plättar kan travas i en imponerande hög. Plättar kan charma allt från barn, till gamla, till den som egentligen inte gillar pannkakor. Plättar kan med fördel packas ner i matsäckskorgen och plockas fram i en solig höstbacke. Och nu till mitt bästa plätt-tips såhär års, plättar kan stekas tillsammans med tunt skivade äpplen och därmed förvandlas till ljuvliga äppelplättar. Testa, lova det.

Äppelplättar
6 dl mjölk
2 ägg
2,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 msk smält smör
0,5 tsk salt
2 äpplen
kanel
florsocker

Vispa ihop mjölk, ägg, mjöl, bakpulver, smör och salt. Häll upp plättsmet i stekpanna eller plättlagg och lägg på tunt skivade äpplen innan smeten gräddats. Pudra kanel över äppelsidan, vänd plättarna och grädda så att de får fin färg. Pudra högen med plättar med florsocker om du vill.

En nygammal kycklingfavorit

Det här är en favoriträtt från förr i tiden, eller ja, det är väl i alla fall 10 år sedan jag och ett par vänner tillsammans lagade den här rätten flitigt. Sen föll den i glömska. Och för den delen så äter inte just vi middagar tillsammans särskilt ofta nuförtiden, om ens alls. Tiden går ju, som bekant. Därför var det särskilt roligt när en av dessa vänners flickvän, ovetandes om förr-i-tiden, avslöjade att den här kycklingpastan var den första hemlagade middagen han bjöd henne på. Det kändes fint på något vis, och visst är det här mat att falla för.

Kycklingpasta med spenat
och soltorkade tomater
500 g kycklingfilé
2 vitlöksklyftor
1,5 dl grädde + 1,5 dl mjölk
(kan bytas ut mot 2 dl creme fraiche)
100-150 g färsk bladspenat
8 st marinerade soltorkade tomater
salt och svartpeppar
pasta

Dela kycklingen i små bitar och bryn i smör eller rapsolja i en stekpanna. Salta och peppra. Skölj spenaten. Tillsätt finskivad vitlök, grovstrimlade soltorkade tomater och spenat. Tillsätt grädde och mjölk, låt koka ihop några minuter. Servera såsen med nykokt pasta. Receptet (ursprungligen från Arla) är för fyra personer.

Ett gäng arkiverade havtorn

Efter era läsvärda havtornskommentarer blev jag nyfiken på vad jag, här på picki, bjudit på för ätbart som inkluderat havtorn. En sökning resulterade i tre träffar. Det här inlägget är till er som har tillgång till havtorn (och för den delen även finurliga Pytte som plockar köpehavtorn i frysdisken). Varsågoda att inspireras, jag kan varmt rekommendera dessa tre havtornsvarianter:

1) Yoghurtpannacotta med havtornssås
Den kalasgoda efterrätten från nyårsafton 2008.

2) Havtornssill
Mamman bjöd på havtornssill, midsommarafton 2009.

3) Viili med mammans havtornssås
Favoriten bland frukostar på sommarkollot.

Ingenting smakar som havtorn

Förresten, sa jag att vi plockade havtorn i helgen? För egen del för första gången i livet. Bortsett från den tjusiga utsikten över hav och båthus, är det helt klart lite mer utmaning än att plocka jordgubbar och vinbär. Men taggarna till trots så är dessa små C-vitaminrika bär oemotståndliga med sin alldeles speciella smak. Dessutom får jag äntligen tillfälle att välja bland recepten i fina julklappsboken Havtornsrecept.

Vad har ni för havtornserfarenheter?
Plockknep? Favoritrecept?

Kåldolmar att vara stolt över

Senaste gången jag lagade farmors kåldolmar på egen hand, kunde jag inte ge mig själv godkänt. Vi hade helt enkelt ont om tid, och kåldolmar man får anstränga sig att skära igenom är knappast något att imponera med. När det nu i helgen var dags igen, bestämde jag mig för att det den här gången i alla fall inte skulle falla på tiden. Kåldolmefabriken fick därför bli ett halvdagsprojekt. Ett smart drag, kan konstateras såhär i efterhand. Kåldolmarna blev kalasbra och fick höga betyg av gästerna. Men, för att plocka ner mig själv från präktighetstronen, den här gången fick jag istället (i smyg) skämmas för brunsåsen. Har man en halv dag på sig i köket borde man rimligtvis kunna trolla fram hemgjord sås. Istället vispade jag i sista sekund ihop brunsås på påse! När jag slogs av att det var synd på så fina kåldolmar gjorde jag mitt bästa för att mörka och skvätte i allt från grädde till sherry. Jag tror bestämt att jag lurade alla, men jag nöjer mig nog med att vara stolt över kåldolmarna och inte över just det.

Kåldolmar
200 g nötfärs
2 portioner risgrynsgröt
(2 dl grötris, 2 dl vatten, 2,5 dl mjölk, 0,5 msk smör, 1 nypa salt)
1 tsk salt
svartpeppar
lite kryddpeppar
1,5 dl mjölk
1 vitkålshvuvud
mörk sirap

Koka grötris enligt anvisningar på paketet (jag tog lite mindre mängd mjölk). Blanda fyllningen: köttfärs, kokt grötris, salt, svartpeppar och ett uns kryddpeppar. Rör ner mjölk tills köttfärssmeten blir ganska lös (för att fyllningen i kåldolmarna inte ska bli torr och tråkig). Koka vitkålshuvudet i en stor kastrull (där hela vitkålshuvudet ryms i det kokande vattnet). Låt koka i 10-15 min, eller tills bladen börjar lossna. Ta bort vitkålsbladen allteftersom de är färdigkokta och tenderar att lossna. Detta lättast genom att lyfta upp vitkålshuvudet i korkskruven, skära loss bladet om det fortfarande sitter fast och ta bort vitkålsbladet med en stekpincett i plast eller liknande. Lägg vitkålsbladen att svalna. Fyll kåldolmarna med några matskedar köttfärssmet på varje blad och rulla ihop till ett paket. Lägg kåldolmarna i en ugnsform. Pensla med sirap utblandat i lite vatten. Grädda i 200 grader i ungefär 40-50 min. Vänd kåldolmarna efter halva tiden. Servera med kokt potatis, brunsås och lingonsylt.

Tips för att vitkålsbladen ska lossna lättare: skär djupt runt roten på  det okokta vitkålshuvudet. Skruva i en korvskruv i roten för att lättare kunna lyfta upp vitkålshuvudet ur det kokande vattnet.

Matplaner vecka trettionio

Påväg hem från utflykt idag var vi tre generationer som la sig i den kommande veckomatsedeln i det röda köket. Det var kul när det spånades fritt, även om jag vänligt men bestämt fick avstyra förslag som bondbönsvälling och bruna bönor med falukorv. Lite synd kan jag tycka ibland, att jag inte lärt mig äta det som är någon annars favoriträtt-alla-kategorier. Men tillslut blev det en riktigt bra veckomatsedel, och här är den. Vecka trettionio, varsågoda.

Veckomatsedel
Mån Kyckling med spenat och soltorkade tomater
Tis Lövbiff med broccoli, kantareller körsbärstomater och ädelost
Ons Kusinens tonfisksås till pasta
Tor Grönsakssoppa, äppelplättar till efterrätt
Fre Risotto med smak av butternut squash och getost
Lör Fisk med vit sparris och räkor, pressad potatis
Sön Svensk falafel i pitabröd

En förtrollande höstkärlek

Den senaste veckan har det äntligen rasslat till i svampkorgarna. Vill ni se på sagobokssvampar så är det hög tid att ge sig ut i skogen i helgen, bättre än såhär blir det inte. Pappan hävdar bestämt att allt annat än smörstekta kantareller och möjligen kantarellsås är att slösa bort svamparna. Men jag vet att han inte vet vad han talar om. För han har nämligen aldrig smakat min förtrollande goda kantarellrisotto. En ljuvlig risotto med kantareller och västerbottenost. Det här är höstkärlek, och där ligger allt annat i lä.

Kantarellrisotto
4 dl risottoris
1 dl vitt vin
1 liter grönsaksbuljong
1 liten gul lök
1 liten vitlöksklyfta
2 msk rapsolja
1 liter kantareller (eller blandad svamp)
salt, svartpeppar
en liten bit västbottenost

Koka upp 1 liter grönsaksbuljong i en separat kanstrull. Finhacka löken och skiva vitlöken tunt. Fräs löken mjuk i 2 msk rapsolja i en vid kastrull eller djup stekpanna. Hacka kantarellerna i mindre bitar. Lägg ett gäng små och fina svampar åt sidan (att pynta risotton med). Tillsätt svampen  till löken tillsammans med riset. Låt fräsa tills riset är glansigt. Tillsätt 1 dl vitt vin och låt det koka in i riset. Späd därefter med lite buljong i taget medans risotton småputtrar på låg värme, ungefär 1-2 dl buljong åt gången som får koka in vartefter. Rör om försiktigt mellan spädningarna. Dra risotton från värmen när riset är kokt men med en liten kärna kvar i riset. Det gick åt  ungefär 8-9 dl grönsaksbuljong. Risotton ska vara krämig, hellre lite för lös än för tjock och grötig. Stek de sparade kantarellerna i lite smör. Vänd ner riven västerbottenost och toppa risotton med de smörstekta kantarellerna.

Receptet är för 4 personer.

Fänkålssåsen som det pratas om

Här är den, fänkålssåsen som jag ofta pratar om. Såsen med vilken min favoritkock gjorde entré på pickipicki, för länge sen. Såsen som kan få ugnsbakad lax med kokt potatis att gå från helt okej men lite tråkig vardagsmat, till något alldeles extra. Såsen som återkommer i veckomatsedel efter veckomatsedel. Nu har jag äntligen mätt och måttat ingredienserna ordentligt. Har ni inte provat fänkålssåsen än, så är det dags nu.

Kockens fänkålssås
0,5 gul lök
1 fänkål
5 dl vatten
1 buljongtärning
1 dl creme fraiche
1 msk smör
salt, peppar

Finhacka löken och fräs den mjuk i smör. Ansa fänkål och dela i mindre bitar, tillsätt fänkålen till löken. Låt fräsa ytterligare litegrann och tillsätt därefter vatten och buljong. Låt koka ordentligt tills fänkålen är mjuk. Mixa såsen slät. Ställ tillbaka kastrullen på plattan, vispa ner creme fraiche och värm såsen. Smaka av med en nypa salt och lite peppar.

Tips
Servera såsen till ugnsbakad lax och kokt potatis. Skär färsk lax i portionsstora bitar, salta, vitpeppar. Ugnsbaka mitt i ugnen i 170 grader i 13-15 minuter.

Uppdaterat
Jag kan inte låta bli att länka till Alma Maters inlägg om fänkålssåsen, där Lena höjer såsen till skyarna och snudd på lite därtill!