Startskottet för projekt surdegshöst

Systern skickar ett sms och frågar varför det är så tyst på pickipicki. Det finns ett enkelt svar på den frågan, och det är höstmörkret. Det är svårt att knäppa fina foton när solen sjunkit bakom grannhuset innan middagen ens är påbörjad. Det är med andra ord otacksamt att vara matbloggare såhär års. Ikväll blev jag så arg att jag ville kasta kameran genom fönstret, dra täcket över huvudet och låta pickipicki gå i ide med omedelbar verkan. Så blev det visserligen inte, men jag utlyste matstrejk på obestämd tid. För att liva upp humöret så har jag påbörjat höstens projekt: surdegsbrödsbak. Äntligen! Långt efter föräldralediga pappor och för den delen alla andra också. Av Frida fick jag två surdegsgrunder förra veckan (en på vete och en på råg). Delmål 1 är att hålla surdegsbebisarna i liv, lyckas jag bara med det så ska jag bli kung på att baka surdegsbröd på råg. Det, ser jag fram emot.

Vill du också börja baka surdegsbröd?
Martin tipsar om hur du startar en vetesurdegsgrund
Och en rågsurdegsgrund startas såhär

Deklart att vi ska äta mat!

Nej, jag har inte glömt att det ska ätas mat den här veckan också. Bland annat blodpudding som jag inte ätit särskilt mycket av sedan skolmaten, om ens då. Men jag håller på att lära mig. Apropå det så skulle jag gärna vilja lära mig att laga en god majssoppa. Jag har fått en kasse majskolvar och tänkte koka majssoppa för första gången. Någon som sitter inne med ett bra recept? Tipsa gärna. Blodpudding och majssoppa i all ära, mest av allt ser jag fram emot lördagens meny, det vore lögn att påstå annat.

Veckomatsedel
Mån Återvinning
Tis Stekt blodpudding med bacon, äpple och råröda lingon
Ons Ugnsbakad lax med fänkålssås och pressad potatis
Tor Majssoppa och äggakaka till efterrätt
Fre Fredagspizza med zucchini och fetaost
Lör Kåldolmar på farmors vis
Sön Tacopaj

Fått nog av valfläsk?

Det talas om rekordmånga förtidsröster, närmare 2 miljoner. Och det är nog så, idag (som i nuförtiden) röstar man när det passar, mellan någonting och påväg någon annanstans. Men hur mycket det än på det viset, så går det inte riktigt att komma ifrån känslan av att valdagen är lite högtidlig ändå. Därför firar jag valdagen på pickipicki med wienerschnitzel med väl valda tillbehör; gröna ärtor, citron, ansjovis och kapris. Fantastiskt gott, särskilt de gröna ärtorna! När jag tänker efter litegrann, så tror jag att just wienerschnitzel skulle kunna kvalificera sig på min topp-tio-lista över favoriträtter, och det är faktiskt sant.

När stora våffelbegäret slår till

Exakt en gång i halvåret slår det stora våffelbegäret till. Då finns ingen annan lösning än att gräva sig längst in i köksskåpet efter våffeljärnet. Och om jag säger såhär, jag brukar passa på att äta tillräckligt många våfflor så att jag vet att jag klarar mig i ett halvår till. Det är ju lätt hänt att man blir lite för mätt av att våffelfrossa. Men om man såhär efteråt försöker se någoting positivt med det hela, så är det möjligen att jag gavs tillfälle att prova mig igenom ett antal olika våffeltillbehör. Äppelmos pudrad med kanel. Mammans svartvinbärssylt. Och inte minst varianten ovan med skivad banan, äpple, passionsfrukt och en klick tjock yoghurt med rivet limeskal. Så gott, att jag nästan längtar till nästa gång redan nu.

Våffelrecept hittar ni här
Farmors våffelsmet
Våfflor med morötter i

Högsäsong för pickipicki!

Det är många som frågar vad pickipicki egentligen betyder, men visst kan ni väl historien bakom namnet? När farmor och farfar var barnvakt åt mig och min syster när vi var små, bjöds vi alltid på pickipicki till mellis eller framför barnprogram på teven. Skalade äpplen som delats i mindre bitar och som åts med tandpetare. 20 år senare är pickipicki är fortfarande världens bästa mellis och kvällsfika framför teven. Såväl hos farmor och farfar, som hemma på min gata i stan. Pickipicki, kom ihåg det.

Pickipicki
äpplen (allt annat än svenska äpplen såhär års är förbjudet)
tandpetare

Skala och dela äpplen i mindre bitar. Pynta med kanel eller kardemumma om du vill. Ät med tandpetare.

Alla som äter pickipicki räcker upp en hand!

Välkomna en ny favoriträtt!

Ibland blir jag så nöjd med maten jag lagar, att jag vill utropa rena glädjetjut vid matbordet. Precis så var det med de här kycklingfärsbiffarna som jag improviserade ihop häromkvällen. Tillsammans med libabröd, grönsaker och tzatziki blev det så gott att vi också åt upp de planerade matlådorna av bara farten. Jo, det är faktiskt sant. Räknar man in att middagen är färdiglagad på samma tid det tar att steka kycklingbiffarna, så borde det här dessutom klassficieras som snabbmat. Så god och bra snabbmat att vi började prata om att införa detta som stående rätt på veckomatsedeln. Det är ett högt betyg.

Finfina kycklingfärsbiffar
med ingefära och chili
400 g kycklingfärs
0,5 dl grädde
1 tumme färsk ingefära
0,5 röd chili
färsk bladpersilja
salt, svartpeppar

Blanda ihop kycklingfärs med grädde, skalad och finriven ingefära, finhackad röd chili (utan kärnor), finhackad persilja, en nypa salt och lite svartpeppar. Forma små och tillplattade (=snabbstekta) biffar, ungefär 10 st. Stek kycklingbiffarna i smör eller olja på medelvärme, några minuter på varje sida. Dela gärna en biff och se efter att de är genomstekta innan servering. Servera kycklingfärsbiffarna i ett libabröd tillsammans med rivna morötter, sallad, färgglada tomater, rödlök i tunna skivor och tzatziki (yoghurt, riven gurka och pressad vitlök).

Att ta hjälp av en älg i köket

Ibland brinner det i knutarna när det vankas mat i det röda köket. Eftersom båda delarna av det här hushållet lätt tappar humöret när den stora hungern slår till,  så gäller det att kunna handla snabbt. Det här är ett exempel på en lunch eller middag (minns inte vilket) som inte kommer vinna några priser. Men som å andra sidan kan kontra med att den kräver minimal ansträngning, som hinner lagas medan pastan kokar och som smakar helt klart godkänt. Är dessutom halva poängen med måltiden att humöret ska höjas, så är ett starkt tips att plocka fram den roligaste pastan ur skafferiet. Pastaälgar kvalar lätt in i den kategorin.

En snabb pastamiddag,
med oliver och sting
Koka 2 portioner av den roligaste pastan i skafferiet. Värm en burk creme fraiche och smaka av med 0,5 tsk balsamvinäger, 1 tsk sambal oelek och lite salt. Gör en bönsallad med blandade bönor, tomater och rödlök. Blanda ner den nykokta pastan i såsen. Servera pastan med bönsalladen, tunna skivor chorizo och rejält med goda kalamata oliver.

Torrboll kan du vara själv!

Jag har ju förstått att alla här inte gillar kikärtor. Men, ni som gillar kikärtor, har ni testat att rosta dem i ugn? Ett fint snackssubstitut tycker jag, och har man väl börjat äta så är det svårt att sluta.Torrbollar sa systern, men sen åt hon lika glatt som oss andra, minst.

Lisas rostade kikärtor
Skölj en burk färdigkokta (eller för all del hemmakokta) kikärtor. Torka av och häll ut kikärtorna på en plåt med bakplåtspapper eller i en teflonform, salta och eventuellt krydda med något valfritt starkt. Rosta mitt i ugnen i 250 grader i 20-30 minuter. Passa noga så att de inte blir brända, ruska om plåten med jämna mellanrum. De är klara när det är krispiga rätt igenom.