Men titta den här älggrytan då!

Fars dag till ära lagade mamman den godaste älggryta jag någonsin ätit. Den långkokta älgen var lika mör som moset var lent, som den syltade rödlöken var söt, som gelén smakade sommarminnen, som den inlagda gurkan ättiksskarp och söt på en och samma gång. Ja ni hör ju, 10 poäng till maten, 10 poäng till mamman. Och så klart 10 poäng till pappan. Lyllos mig, vilken tur jag har! 

Mammans älggryta
600 g älg (grytbitar)
1,5 tsk salt
2 krm svartpeppar
2 krm senapspulver
2 msk vetemjöl
2 msk rapsolja
2 gula lökar
2 morötter
en bit rotselleri
2 vitlöksklyftor
2 msk tomatpuré
3 msk viltfond
3 msk äppeljuice
1 l vatten
en näve torkade trattkantareller
1 tsk torkad timjan
1 tsk rosmarin
2 lagerblad

Lägg grytbitarna i en påse tillsammans med salt, peppar, senapspulver och mjöl. Skaka om och låt ligga så en stund.Bryn därefter köttet i olja i en stor gryta. Skala lök, morot och rotselleri, dela i stora bitar. Tillsätt grönsakerna och låt fräsa en liten stund till. Tillsätt skivad vitlök, svamp, kryddor och tomatpuré, sedan fond, äppeljuice och tillräckligt mycket vatten så att köttet täcks. Låt koka upp, vrid därefter ner värmen och låt grytan småkoka tills köttet är mört (gärna 2 timmar). Smaka av med salt och peppar.

Hipp, hipp, hurra!

Idag äter vi jordgubbstårta och plockar vitsippor i stora knippen.

Sen säger vi hipp, hurra och grattis till fina pappan som fyller år.

Att säga grattis med en köttfärslimpa!

Idag hedrar jag pappans födelsedag genom att skriva in ordet ”pappan” i pickis sökruta. Jag får en hel del träffar, det är kantareller och kantareller och kantareller. En del träffar är recept på husmanskost, varvat med ännu fler kantareller. Men så i ett inlägg från 2008 hittar jag en köttfärslimpa som inte är som alla andra köttfärslimpor. Just den här är fylld med parmaskinka och mozzarella, och råkar vara en av pappans paradrätter. Det är en bråkdel av er läsare som var med redan på den tiden, så det här enkla men finfina receptet tål att påminnas om. Jag säger därför: grattis pappan, här är din köttfärslimpa, en favorit i repris!

Pappans köttfärslimpa med parmaskinka och mozzarella;
Ett mer detaljerat recept hittar ni här, annars är det inte speciellt mycket svårare än vad bilderna nedan visar.
Klara. Platta ut köttfärssmeten på en bit plastfolie. Täck med parmaskinka.

Färdiga. Fördela mozzarellaost ovanpå.

Gå. Rulla ihop med hjälp av folien och vips så har du en fylld köttfärslimpa.

Pappans vilda skogssås

Det här skulle kunna ha varit farsdagsmiddagen, men det är det inte. Men på tema pappan, dagen till ära, är det här en finfin älg tillsammans med pappans goda sås till vilt. En vild sås helt enkelt, som rymmer mer skog än vad man kan tro. Lingon, trattkantareller och enbär, vad mer kan man begära av en skogssås? Inget tror jag, och då har jag ändå funderat en bra stund. Till pappan, varsågod, här är din sås.

Pappans vilda skogssås
Gör en bottenredning genom att vispa ut ett par matskedar vetemjöl i smör som smälts i en kastrull, vispa till en slät smet. Vispa ner grädde, steksky från älgsteken, och/eller en skvätt viltfond. Tillsätt enbär som mortlats grovt (6-7 stycken), någon matsked lingon från hemkokt lingonsylt (alternativt färska/frysta lingon), samt  en till ett par nävar smulade torkade trattkantareller. Låt såsen småkoka 5-10 min. Smaka av med salt och peppar, späd ev med buljong eller viltfond. Servera såsen förslagsvis till älgstek, tillsammans med kokt potatis och svartvinbärsgelé.

Dagens husman på pickipicki

Pappan beklagar sig över att jag bjuder på för lite husmanskost här på picki. Här är därför en tallrik med köttbullar, råstekt potatis, prinskorv, stuvad spenat och kokt ägg. Ett rejält lass som kompensation, med andra ord. Mitt favoritrecept på köttbullar är från hemkunskapsboken vi använde i skolan för drygt tio år sedan, det enkla receptet hittar du här (för övrigt ett av de första inläggen på pickipicki – titta tillbaka och njut av ett stycke pickipickihistoria!). Köttbullar kan man ju förstås göra på tusen olika vis, inte minst på sitt eget favoritvis. Farmorn skulle till exempel aldrig göra köttbullar utan ett uns kryddpeppar i smeten, och pappan förresten, han gör sina köttbullar såhär.

Att bli charmad av en cerise potatis

När pappan kommer hem från en demonstrationsodling av potatis i Abbarp (Habo), och har med sig flera sorter för provsmak, är det svårt att inte bli på gott humör. För att inte tala om vilken humörhöjare det är att snegla ner i en av kassarna och upptäcka knallrosa potatisar! Jag har aldrig sett något liknande i potatisväg. En cerise potatis med namnet Cerisa, det är ju mitt-i-prick! Cerisa är för den som är potatisintresserad en tidig färskpotatis. Potatisen är rödskalig med gult kött och har lång knölform. En fast kokande delikatesspotatis. Men, oavsett om man tillhör de potatisintresserade eller inte, så går denna charmiga och rosa knöl ej att motså. Och riktigt god var den ju också.

Ugnsbakad rosa potatis
Dela större potatisar på längden, låt de mindre vara hela. Lägg på en plåt, ringla över oliv-eller rapsolja och strö över generöst med flingsalt. Ugnsbaka i 225 grader tills potatisarna är mjuka, ungefär 30 minuter.

Senapspanerad fläskytterfilé
Den ugnsbakade potatisen serverade vi tillsammans med senapspanerad fläskytterfilé (ugnsbakad i 200 grader till en innertemperatur på 70 grader), samt smörstekta kantareller och bondbönor.

Ugnsbakad potatis, senapspanerad fläskytterfilé och smörstekta
bonbönor och kantareller

Tina – pappan 1-0

Det må hända att myggbetten både var fler och större än kantarellerna, under den spontana svampturen i skogen ikväll. Men ändå, det här är årets första kantareller! De räcker till en svampsmörgås eller två, och jag har bildbevis. Tina – pappan 1-0.

Kantarellrecept
Pasta med kantarellsås
Kantarellsoppa
Bästa kantarellpajen

Gammelgäddan – Tina 1-1

Vi hade inga storslagna visioner om rekordfångst när vi kastade i några nät i helgen. Pappan tippade på ingen fisk alls, jag trodde på en mört på sin höjd och Carl på tre abborrar. Så gissa om jag tjöt av lycka när pappan drog upp en stor gädda  i båten och en hel del finfina abborrar där till. Däremot var det långt ifrån några tjut av lycka kvällen därpå när Carl och jag försökte oss på att filéea gammelgäddan. Om jag nöjer mig med att säga att jag tror att gäddbullarna hade räckt till några fler portioner om någon annan hade filéeat fisken, så behöver jag inte nämna något om benen, fjällen överallt eller skinn halt som på en ål. Jag måste nog be om en repris av filé-skolan och vilken tur att jag har 14 abborrar i frysen att öva på. Hursomhelst, vi hade tjusigt väder, det var en mycket trevlig utflyktsdag och gäddbullarna blev faktiskt goda tillslut, så man kan väl säga att det blev oavgjort mellan mig och gäddan?

Gäddbullar föra fyra
Resa och filéea fisken och kör filéerna i en matberedare till en finmalen färs. Rör ner ett ägg, en rejäl skvätt matlagningsgrädde och några matskedar vetemjöl till lagom konsistens att forma små bullar av. Smaksätt med finklippt dill, pressad citronsaft, finhackad purjolök, salt och vitpeppar. Forma små bullar och stek några minuter på varje sida tills gäddbullarna har fått fin färg och är genomstekta. Givetvis kan gäddbullarna smaksättas med både det ena och det andra, hade jag haft lite mer att säga till om igår så tror jag att det åkt i både en klick senap och lite kapris.

Fotografier från helgens fisketur;
Gräsö, 12 september 2009

Skepp och boj

I med nät

Upp med nät

Napp

Gammelgäddan innan vi blev osams

Hal som en ål

Fångsten

Tusen och en nyanser av blått