Årskrönika 2010
I januari läste vi gamla Allers och Hemmets Veckotidning från mitten av förra seklet. Och så dammade vi av ett gammalt favoritrecept, klappgröt. Jag tog min magisterexamen i nutrition, lite drygt två dygn senare stämplade jag in på läkarprogrammet. Om jag är riktigt klok? Nä, jag tror faktiskt inte det.
I februari bakade vi semlor i miniformat, lika ljuvligt goda som söta.
I mars for vi till Paris för att hämta hem våren. Mitt första möte med Paris var en 10-poängare! Vi betade av en del av alla-era-Paris-tips, åkte Metro kors och tvärs, åt baguetter och strosade. Och så imponerade Carl på mig med sin franska när han lyckades med konststycket att beställa in 12 macaroner på Amelies fik (från filmen Amelie de Montmartre).
I april gick den traditionsenliga påskknytisen av stapeln. Jag gick bet på gissa-vad-det-är-i-maten när Karin bjöd på sina mjuka finn crisp-rullar.
I maj kom värmen, och med värmen vaknade allt till liv. Vi höll oss utomhus och tillagade nässlor på olika vis.
I juni gjorde vi granskottssirap. Samtliga (utan undantag) som besökte oss i somras, fick stoppa näsan i glasburken och dofta. Somliga hoppade högt av förskräckelse. Till slut avnöjt vi sirapen till amerikanska pannkakor, förtrollande gott!
I juli trädde vi smultron på strån…
…sen for på turné i söda Sverige. Årets bästa dygn tillbringade vi i Danmark, där vi badade oss från Köpenhamn till Gilleleje. Vi lyssnade på ett otal Sommar i P1, läste böcker och åt oss mätta på fisk i alla dess former.
Augusti inleddes på sommarkollot i Finland, vi plockade bär i tusental, fiskade kräftor och firade pickipickis 3-årsdag med att inviga tidernas tjusigaste utekök.
I augusti fick vi även oväntat och ovälkommet sjukdomsbesök. Jag kramade mamman hårdare än någonsin förr, och mamman i sin tur virkade den finaste engelska konfekt som någonsin skådats.
I september plockade vi orangea bär. Nyponen blev nyponsoppa och havtornen smakar vi först ikväll, i form av en nyårsaftonsefterrätt.
I oktober startade vi en insamling till Cancerfonden. I samma veva efterlyste jag tips på rosa mat, och oj vad med tips ni delade med er av! Vi åt allt mellan rosa(stekt) potatis till rödbetspesto och rosa kanelbullar.
I november kom Carl hem från Gotland med en bit tryffel, men jag föll inte pladask. På torsdagsmorgnar började jag ställa klockan tidigt, för att laga mat i radion. I premiäravsnittet kokade vi bästa äppelglöggen.
I december tog jag mig vatten över huvudet och drog igång en favorit-i-repris, en adventskalender i chokladformat. Jag kan konstatera att vi fortfarande är mätta och att det kommer dröja långt in på nästa år innan ni ser ett chokladrecept på picki igen. Det är mitt nyårslöfte till er.
Gott Nytt År,
önskar Tina, Carl och pickipicki-fågeln
