Matåret 2014?

Mat åt vi, men matbloggade gjorde jag ju tyvärr inte. Efter en snabbrepris i huvudet och bland bilder är det här den maten jag kommer att minnas.

Årets nyheter i det röda köket var flera. I våras åt vi chiafrön på längden, tvären och kanske framförallt i form av pudding. En välkommen mellis- och frukostnyhet som är här för att stanna. En annan ny bekantskap är kombucha, än är vi inte helt tajta med varandra, men viljan finns och vi är på god väg.

Årets nämen titta utspelade sig när jag och Veronica klev in i Stockmannvaruhuset i Helsingfors och såg att dom frontade Sveriges (och Finlands) snyggaste falafelförpackning på det här viset.

Årets pinsammaste matlagning var de ryska boveteplättarna vi stekte i radion en torsdagmorgon i våras vars os (jo, vi hade OS-tema) gjorde att brandlarmet gick, huset fick utrymmas, sändningen brytas och att brandbilarna kom med blåljus. Jag rodnar fortfarande när jag tänker på det.

Årets bästa frukost var födelsedagsfrukosten jag åt i egen säng, högst troligen just därför. 


Årets råröda bär - svarta vinbär utan tvekan. Här i två varianter, en lyxmellis med tjockyoghurt varvat med havtornssås och rårörda svartavinbär samt tillsammans med hallon ovanpå en fattig riddare.

Årets bärpremiär – för första gången i livet plockade jag tillslut slånbär (att dom fortfarande ligger i frysen och frostnyps i väntan på att bli saft behöver vi kanske inte prata så mycket mer om).

Årets ätbara bukett kom hemflugen från Skåne när jag längtade efter våren som allra mest. Ett rejält fång ramslök och färsk sparris.
Årets godaste vin var granngårdens egna som vi drack bakom vinrankorna när regnet smattrade på verandataket på kollot i somras. Och det var inte bara inramningen som smakade. Heja Ylöjärvi!

Årets godaste bubbel var Laurent-Perrier, Grand Siècle. En av alla flaskorna vi skålat med för att fira att vi betat av delmål efter delmål det här byggåret 2014.

Årets barnmatsburkar var dom pappan och jag hängde i björkgrenen tills sommarens ljuslykta stod klar.
Årets matresa var den härliga tur Veronica, jag och ett gäng resebloggare tog till Porvoo i slutet av sommaren. Det var väl egentligen ingen matresa, men som vi åt. Här mitt livs bästa ceviche.

Årets godaste utelunch serverade Rut på Skäret årets varmaste dag. Vi badade innan, vi åt glass till förrätt, vi drack serveringens samtliga flaskor vatten och sen badade vi efteråt. Då var maten ändå godare än vad vädret var varmt.

Årets överraskning bland restauranger visade sig vara Dryck. Den lilla restaurangen med två bord som presenterade sig för mig genom att servera en fyrarätters meny som var så god att jag blev stum för en stund. I Uppsala!

Årets konstigaste mat är en match som slutar oavgjord. Friterat torskskinn i Kivik som var konstigt på ett otäckt sätt, och så ribbolitan, stekt soppa som var märklig men ändå samtidigt överraskande god.

Årets godaste sallad: stekta päron, parmesanost, valnötter, gröna blad och en dressing med honung. Jag säger inget mer, men ni kan ju föreställa er.

Årets godaste fika var en morotskaka med stämpel Olof Viktors. Faktiskt så god att den var värd en omväg tre gånger om och att vi frångick den heliga semesterregeln om att aldrig beställa samma sak på samma ställe.

Årets besvikelse var sockervadden. Tänk att jag hela livet sneglat efter något som smakade som jag tänker mig att ett luftslott torde smaka.

Årets nyinflyttade köksmaskiner - fru fritös och fröken torkugn. Inga var dags maskiner, men guldkantsdito. I fritösen tillagades för övrigt en av årets mest märkliga rätter; skotska friterade ägg.

Årets godaste smörgås stavas restfest, marinerad rostbiff, rödbetor och en sallad med skärnönor, vaxbönor och parmesanost.
Årets bästa köp var denna lyckoskatt. Jag har ingen gång under året känt mig så rik som när jag klev ut från Vikentomater mer 83 olika tomater i en påse.

Årets matbild apropå tomater. Jag vet inte om det är den snyggaste eller bästa bild som fastnade i kameran i år, men varje gång jag tittar på den här medelhavssalladen med sardeller så blir jag hungrig. Eftersom det är något fint med det och lite så jag vill att matfoton ska vara, så får det här bli årets sista pickibild. Gott nytt år på er, hoppas att 2015 ska smaka.

Det som var året 2013

Januari började med vinterutflykter, sen stängde vi in oss och gick knappt utanför dörren så länge vintern var kvar.

I februari lärde jag mig att steka krabbelurer på äkta scoutvis…

…och så hade vi semmelfest med karibiska influenser som smakade rom så väl som choklad.

I mars fick jag en brunost av kusinen, efterlyste era bästa brunosttips och fick så många förslag att jag var tvungen att köpa nya bruna ostar flera gånger om.

April var månaden vi kom hem från Toscana med våren och Italien i bagaget…

…och så kom vi på att vi ville vara ute i god tid i år och satte därför årets första garderobsglögg.

Sen så kom maj och bjöd på värme…

…luncherna smakade försommar…

…och middagarna smakade grillat.

Den tjugosjätte juni satte vi nytt personbästa när vi kom hem från skogen med årets första (och inte långt ifrån årets enda) kantareller.

…och så plockade vi granskott, precis som vanligt.

Juli bjöd på bästa sommarresan någonsin. Vi badade oss från kust till kust och på västra sidan Sverige plockade jag ostron för allra första gången…
…i Hälsingeskogarna blev det ännu en premiär när Frida tog oss till hjortronmyren och sa: här är dom, förse er! Det finns dom som sa att 2013 var bästa hjortronåret på trettio år, jag tror dom.

Juli tog liksom aldrig slut och på sommarkollot byggdes uteköket ut med en prima diskho att skölja sallad i.

I augusti for vi till Gotland för andra gången på en månad och så uppfann vi ordet ringmurspicknick…

…även tisdaglyx var ett ord vi införde i augusti. Ordet som skulle rädda oss hösten efter en fin sommar. Vi premiärade tisdagslyxen med en hink svenska kräftor tillsammans med världens bästa grannar.

I september hittade vi havtorn på ön…

…och granatäpplen i Botaniska trädgården.

I oktober fortsatte nya fina bebisar att ramla in runtomkring oss. Tillsammans med några av dom gullungar som fanns sedan tidigare bakade vi bullar så att pärlsockret yrde.

I november påbörjade vi ett vindsbygge ovanpå vår lägenhet. Vårt boende ska bli 100 städkvadratmeter större fördelat på ett antal rum och det röda köket ska byggas ut med en matfotostudio som tack för lång och trogen tjänst. Parallellt med detta tog vi Uppsalarekord i att äta snabbmat, och ja det finns dom som säger att det hänger ihop. Istället för att laga mat drack vi värmande drycker i olika favoritvarianter.

Årets sista dag är det såhär det ser ut en trappa upp. Det lär nog dröja ett par månader till innan vi lagar mat som vanligt igen. Men misströsta inte, ett av mina nyårslöften är att jag ska ta bättre hand om pickipicki 2014. Jag saknar er! Gott nytt år vetja.

Tjugohundratolv – här är snabbreprisen

I januari blev vi traditionsenligt bjudna på bruna-bönor-fest, och det här är bilden som fick somliga pickiläsare att sparka bakut.
I februari saknade jag min farfar så att jag knappt kunde andas…

…och mellan tårarna lärde jag er min farmors bästa sirapstrick.

I mars var det matbloggsdejt i det röda köket och jag blir fortfarande svettig när jag tänker på hen i sällskapet som inventerade sig in till den allra bakersta raden i skafferiet.

I april knäppte Carl årets bild i samma ögonblick som jag bjöd radiolyssnare och valborgsfirare på grötfrukost i Ekonomikumparken.


I maj var sommaren här och vände, och vi njöt av varje rapsfält och ögonblick.

I juni gick den stora brännbollskampen av stapeln och jag höll på att kidnappa med mig en unge hem efter att hon myntat begreppet ”varm pickipicki”…

…och så satte jag nytt personbästa när jag plockade årets första kantareller redan på junis tjugonionde dag. Pappan, 2013 års utmaning?

I juli kretsade det mesta kring ett bröllop som inte var mitt och så bjöd jag på både framför- och bakom-kulisserna-bilder när vi fotade fläder i massor.

Augusti var månaden när sommarkollot fick världens finaste jordkällare…

…jordkällaren och pickis 5-årsdag firade vi med en pannkakstårta XL.

I september föddes Johans och min podcastbebis picki, matgeek och poden. Och så lagade jag bästa långkokschilin på P4 Upplands kulturnattsscen…

…sen slog Carl och jag nya rekord när vi långbakade äpplen i ugn i tio timmar. 
I oktober åt vi ännu mer höstmat när vi for till Göteborg på matbloggsträff.
Novembers mäktigaste efterrätt serverades på sommarkollots tjusigaste porslin.

I december sa jag vi-måste-göra-en-till-chokladkalender, sen åt vi choklad och teg i tjugofyra dagar…

…2012 var också året våra pickibilder på riktigt flyttade ut ur datorn. Det har varit roligt att se sina egna bilder i fina mattidningar och på livsmedelsförpackningar. Men finalen när vi i december i julmatshandeln ramlade över en bekant bild kan bli svår att toppa, åtminstone storleksmässigt.

Tack för era kommentarer, feedback och engagemang,
utan er vore picki inget annat än ett receptregister.
Jag önskar er alla ett riktigt fint år 2013.

2011 i snabbrepris

I januari levde vi så gott som enbart av den stora getosten vi fått i julklapp. Ungefär varannan dag gjorde den sällskap med rödbetor, ett radarpar är ju som bekant ett radarpar.

Med tanke på snön såg ju hela februari ut som ett enda långt sportlov. I sann utflyktsanda gjorde vi rallyrullar, pannkaksmuffins och fotade fina vinterbilder tillsammans med Hilda.

I mars bakade vi Carls favoritkakor och på picki ägnades fredagarna fortfarande åt att leka gissa-fredagsporslinet.

I april for jag till sommarkollot för att tappa sav. Och i årets mest minnesvärda bloggkommentar fick jag namnet Picki Långstrump efter att ha visat bilder på färgglada flaskor som hängde i var och varannan björk…

…när jag kom hem igen kom värmen och med solen vaknade allt till liv. Rabarber, nässlor och inte minst Helenas glassmaskin.

En fin majdag hade vi den stora äran att få matvandra tillsammans med Monica Frangeur. I en kohage smakade jag spettekaka för första gången i livet. Om vi bortser från själva spettekakan så kommer jag att minnas dagen som en av årets bästa.

I juni hängde vi upp flaskor i farmor och farfars päronträd. Med facit i hand var det ju lika kul som det ser ut

I juli återsåg jag mitt fina utekök. På frågan om man kan vara förälskad i ett kök, så är svaret utan tvekan ja.

I augusti hade vi kaktävling på picki. Vi fick både tillfälle att inviga det hemsnickrade kakfatet och att äta kakor tills det nästan ramlade kaksmulor ut ur öronen på oss. 18 sorters kakor är något att notera i CV:t.

…en av augustis varmaste dagar var vi på matbloggsdejt i Göteborg. Jag har sagt det förr och jag kommer att säga det igen; Sveriges finaste matbloggerskor bor i Göteborg. Jag önskar att jag kunde adoptera hela gänget.

I september följde jag med Tomas Diederichsen när han for på inspirationsresa till Toscana. Vi åt mat och drack vin, åt mat och drack vin, åt mat och drack vin. Så här några månader senare känns det som att resan kanske bara var en dröm. Men bildbevis finnes. På fotot ovan ses Tomas fina sambo Klara och pinjenötskotten hon adopterade med sig hem till Sverige.

I oktober väckte jag större delen av Uppsala när jag elvispade mig igenom en halvtimme i morgonradion. Men det var det värt, klappgröt är ju som bekant tidernas bästa mellis.

I november hängde vi upp knäckebröd i taket i det röda köket. Samma månad kom glöggen ut ur garderoben och tappades upp på flaska.

I december tog den traditionsenliga chokladkalendern över picki och jag törs utlova samma nyårslöfte som i fjol. Ingen choklad i det röda köket det närmaste halvåret.

Tack för i år,
och med önskan om ett fint 2012.

Årskrönika 2010

I januari läste vi gamla Allers och Hemmets Veckotidning från mitten av förra seklet. Och så dammade vi av ett gammalt favoritrecept, klappgröt. Jag tog min magisterexamen i nutrition, lite drygt två dygn senare stämplade jag in på läkarprogrammet. Om jag är riktigt klok? Nä, jag tror faktiskt inte det.

I februari bakade vi semlor i miniformat, lika ljuvligt goda som söta.

I mars for vi till Paris för att hämta hem våren. Mitt första möte med Paris var en 10-poängare! Vi betade av en del av alla-era-Paris-tips, åkte Metro kors och tvärs, åt baguetter och strosade. Och så imponerade Carl på mig med sin franska när han lyckades med konststycket att beställa in 12 macaroner på Amelies fik (från filmen Amelie de Montmartre).

 I april gick den traditionsenliga påskknytisen av stapeln. Jag gick bet på gissa-vad-det-är-i-maten när Karin bjöd på sina mjuka finn crisp-rullar.

 I maj kom värmen, och med värmen vaknade allt till liv. Vi höll oss utomhus och tillagade nässlor på olika vis.

 I juni gjorde vi granskottssirap. Samtliga (utan undantag) som besökte oss i somras, fick stoppa näsan i glasburken och dofta. Somliga hoppade högt av förskräckelse. Till slut avnöjt vi sirapen till amerikanska pannkakor, förtrollande gott!

 I juli trädde vi smultron på strån…

…sen for på turné i söda Sverige. Årets bästa dygn tillbringade vi i Danmark, där vi badade oss från Köpenhamn till Gilleleje. Vi lyssnade på ett otal Sommar i P1, läste böcker och åt oss mätta på fisk i alla dess former.

Augusti inleddes på sommarkollot i Finland, vi plockade bär i tusental, fiskade kräftor och firade pickipickis 3-årsdag med att inviga tidernas tjusigaste utekök.

I augusti fick vi även oväntat och ovälkommet sjukdomsbesök. Jag kramade mamman hårdare än någonsin förr, och mamman i sin tur virkade den finaste engelska konfekt som någonsin skådats.

 I september plockade vi orangea bär. Nyponen blev nyponsoppa och havtornen smakar vi först ikväll, i form av en nyårsaftonsefterrätt.

I oktober startade vi en insamling till Cancerfonden. I samma veva efterlyste jag tips på rosa mat, och oj vad med tips ni delade med er av! Vi åt allt mellan rosa(stekt) potatis till rödbetspesto och rosa kanelbullar.

I november kom Carl hem från Gotland med en bit tryffel, men jag föll inte pladask. På torsdagsmorgnar började jag ställa klockan tidigt, för att laga mat i radion. I premiäravsnittet kokade vi bästa äppelglöggen.

I december tog jag mig vatten över huvudet och drog igång en favorit-i-repris, en adventskalender i chokladformat. Jag kan konstatera att vi fortfarande är mätta och att det kommer dröja långt in på nästa år innan ni ser ett chokladrecept på picki igen. Det är mitt nyårslöfte till er.

Gott Nytt År,
önskar Tina, Carl och pickipicki-fågeln

Här kommer snabbgenomgången av 2009!

Inspirerad av min bloggidol Clara bjuder jag på en återblick på året som gått. Vårt bildarkiv består visserligen till 99 % av matbilder, men tack och lov har vi gjort en del annat än bara ätit mat. Här är mitt 2009, varsågoda.

I januari flyttade vi in i lägenheten med det röda köket och det firade vi med saftkalas.

I februari botade vi vintertristessen med bär. Vi åt ett oräkneligt antal smulpajer och jag försökte skola in Carls lilla systerson på matbloggarbanan.

I mars försökte grannen vägg-i-vägg att bränna oss inne och jag införde förbud mot att koka ris mitt i natten.

I april blev min helgarbetsplats tre gånger så stor. Ännu större var värmens ankomst som jag firade med att äta årets första glass och balkongfrukost var och varannan dag.

I maj förälskade vi oss i ljuvlig rabarbersorbé och en nyfödd liten bebis som var det finaste jag sett.

I juni var jag husvakt, varvade ogräsrensning med att sitta i skuggan under äppelträdet och lukta på blommorna. Utanför trädgården såg jag fläder vart jag än vände mig och av en del fläderblommor gjorde vi förtrollande god fläderbubbel.

I juli åkte vi på turné. Vi började med ett fantastiskt bröllop i Varberg (vilken mat!), rundade vackra Skåne och avslutade i Finland. Bästa minnet är nog min fina utomhusspis med sjöutsikt som jag lät bygga

I augusti bjöd jag på amaretto- och lavendelbiscotti på min födelsedag och frågade kalasgästerna om dom kunde gissa vad skorporna var smaksatta med, och tänk det kunde dom!

I september for vi till kusten för att plocka lingon. Hem kom vi utan lingon men med en hel del fisk.

I oktober bjöd jag på nyponsoppa i tidningen och farfar var obeskrivligt stolt.

I november utsågs pickipicki till Årets matblogg 2009 på Det goda köket mässan. När jag tror att jag bara har drömt alltihop sneglar jag på det fina diplomet på köksväggen.

I december kom snön och jag hade förmånen att få praoa hemma hos Josefs familj när dom lagade julkorv.