Pickifågeln och hans tjej?

Det här med bröllop alltså, jag tror bestämt inte att det finns något finare. Precis som man hade kunnat gissa så sa dom ja, finaste J och H. Inte var det heller någon överraskning att bruden bakat tårtan själv. Men, vem hade kunnat ana att självaste bröllopstårtan skulle toppas av en pickifågel i sällskap av en pickifågeltjej? Hohoho. Själv andades jag ut i samma ögonblick som mitt ansvarsområde laxen med tillhörande såser fick tummen upp runt bordet. Det är då man vill utbrista ja av ren lättnad, men nu var det ju inte min tur att ropa ja just den här dagen. När kakbuffén dukades fram ropade jag trots allt både ja och hurra över cakepopsen och flädermakronerna. Så himla goda bägge två. Om jag ska försöka muta mig till recepten? Ja, oui, yes, jajjamen!

Hel laxfilé i ugn
Lägg biten med laxfilé med skinnsidan nedåt på en plåt med bakplåtspapper. Pressa över citronsaft, toppa med gneröst med flingsalt, vitpeppar och rivet citronskal. Hur mycket? Så mycket som verkar rimligt och sen lika mycket till. Riv även över finrivet citronskal. Stoppa in en stektermometer i den tjockast delen av fisken. Ugnsbaka fisken mitt i ugnen i 125 grader tills kärntemperaturen är 56 grader. Klipp över färsk dill. Servera till exempel med ugnsrostad örtpotatis, pepparrotssås och örtaioli.

Dom som spar, dom har presenten kvar?

Gräslökspannacotta med kräftstjärtar och grissini

Lax, lax, lax, lax, lax, lax, lax, lax, lax, lax, lax, lax, lax, lax, lax, lax, lax och lax

Flädermousse med jordgubbar

Cakepop, vaniljhjärta och fläder- respektive blåbärsmakron

Svartvinbärsbladssaft var det ju!

Det är först när jag ser Ernst koka svartvinbärsbladssaft på teven som jag kommer ihåg vad det egentligen var i den där kastrullen som stod och svalnade i sjön. Svartvinbärsbladssaft med citron kokade vi ju i fjol, efter att ha blivit tipsade om att det är så man kokar saft som smakar fläder utan att behöva använda en endaste fläderblomma. Och nog stämde det tipset alltid. Vi bjöd på saften i vintras och Hilda upprepade gång på gång på gång; är du verkligen säker att det inte är flädersaft? Jag är helt säker, liksom jag är säker på att det här är det bästa tipset till er som missade flädersäsongen.

Svartvinbärsbladssaft
3 l svartvinbärsblad
3 citroner
50 g vinsyra
2 l vatten
1,5 kg socker

Skölj svartvinbärsbladen och lägg i en hink eller stor kastrull tillsammans med skivade citroner och citronsyra. Koka upp vatten och socker och rör ordentligt tills sockret löses upp. Häll vattnet över bladen och rör om ordentligt. Låt stå svalt, gärna under lock men inte inte helt tätslutande, i 3-4 dygn (smaka av tills du är nöjd med smaken).  Sila genom saftduk och häll upp i små plastformar att förvara i frysen. Späd efter behag.

Svartvinbärsbladssaftskastrullen solar sig i utekökets glans

Svartvinbärsbladssaftskastrullen svalkar sig

Hur vi firade bärens ankomst?

Den minsta bärplockerskan åt sin egen längd i smultron

Vi andra nöjt av Majas goda blåbärskladdkaka. Receptet hittar du här.

Skogen är gul!

När badvädret håller sig undan ägnar vid dagarna åt att bevaka våra svampintressen, och nog lyser det om kantarellerna i skogen alltid. På en kvart fyllde vi idag nästan en hel bärkasse med svamp. Minst lika glad (som räven) var jag över det faktum att blåbären var både stora och blåa. Senast vi var ute fanns inga blåbär alls, men nu desto mer. Har man inget med sig att plocka blåbären i, lyder regeln att man måste stoppa varje blåbär man ser i munnen istället. Bästa regeln, ni kan tro att jag var mätt när jag kom hem. Dock inte mättare än att jag blev hungrig igen när jag kände doften av världens godaste pizza.

Pizza med kantareller och västerbottensost (16 minipizzor eller 4 stora)
Koka ratatoullie enligt det här receptet. Låt puttra medan degen jäser. Gör pizzadegen enligt Leilas recept, jäs minst 30 min. Rensa under tiden 1,5 liter kantareller, dela de som är stora. Fräs i stekpanna tillsammans med 25 g smör, smula över två rejäla nypor flingsalt. Mixa grönsakssåsen slät. Riv 100 g västerbottensost. Dela degen i 16 delar och kavla ut. Bred på sås, toppa med smörstekta kantareller och riven ost. Vi gräddar våra pizzor på sten i 250 grader tills de får fin färg.

Ratatouille är pizzasås är ratatouille

Kommer ni ihåg pizzasåstricket vi pratat om tidigare? Att byta ut tomatsåsen mot ratatouille. Själv har jag sedan dess både hunnit glömma bort och återupptäcka det smarta knepet. Har ni ännu inte testat så ta tillfället i akt nästa gång det vankas pizzabak vetja.

Ratatouille
1 gul lök
1 röd lök
4 msk rapsolja
2 vitlöksklyftor
2 paprikor
3 tomater
1 liten aubergine
0,5 zucchini
0,5-1 tsk salt
färsk timjan
2 krm svartpeppar
ev torkad timjan/oregano
ev ett uns cayennepeppar
1 burk krossade tomater

Skala löken och dela i båtar. Fräs löken mjuk i olja. Tillsätt tunt skivad vitlök, tärnad paprika, skalad och tärnad aubergine, zucchini och tomater. Krydda med salt och peppar, låt fräsa tills auberginen blir mjuk. Häll över burken med krossade tomater och finhackad färsk timjan. Låt småputtra och smaka av med mer kryddor.

Ratatouille på pizza 
Mixa slät med en mixer. Bred ratatouillen över pizzabotten och toppa med exempelvis mozzarella, tunt skivad zucchini, skinka och oliver. Grädda. Pynta med ruccola och färsk basilika.

Glass på kondenserad mjölk

Det här annonsen i Allt om mat är från ett fotojobb i våras, då vi bl a tog glassbilder åt Sevan. Ibland tänker jag att det här med att fota mat måste vara det ultimata jobbet ändå. Först måste man (eller någon annan) laga maten, då kan det ju hända att man till exempel får lära sig att glass på kondenserad mjölk är bästa knepet för oss utan glassmaskin. Sen får man utan hämningar rota och arrangera i loppisskåpet efter material att pynta bilden med, det får jag inte alltid till vardags, om jag säger så. När man väl fotat maten så måste man ju äta upp den. Och ja, herremingud vad med glass man bara m-å-s-t-e äta om man fotat fyra sorter som tar upp lite för mycket plats i frysen. Sist men inte  minst bör man också bli lite mallig när man ser sina egna bilder i tryck. Förstår ni vad jag menar? Fotojobb mottages med andra ord alltid lika tacksamt, läs mer här.

Citronglass på kondenserad mjölk
5 dl vispgrädde
1 burk (sötad) kondenserad mjölk
2 citroner (skal och saft)

Vispa grädden. Blanda med kondenserad mjölk samt skal och saft från citronerna. Häll i en form och låt stå i frysen minst 5 timmar.

Ja, i princip kan man ju smaksätta glassen precis hur man vill. Fler förslag hittar ni här, näst efter citronglassen är den smaksatt med espresso och mörk choklad min favorit.

Örtaioli och kall pepparrotssås

Igår hade vi såsbattle i det röda köket, då den godaste såsen till lax och potatis i ugn skulle koras. Det var en jämn kamp som höll på att sluta oavgjort, men när det var dags att runda av kvällen viskade ena jurymedlemmen i hallen att Carls örtaioli nog var lite godare ändå. Jag som förvisso var nöjd med min kalla pepparrotssås tror att hon kan ha haft rätt, örtaiolin var snäppet vassare den här gången. Men vad är väl en förlust efter förlängning, en dag när två nya såsfavoriter blev till. Vilken är förresten din vinnarsås till lax?

Kall pepparrotssås med senap
Blanda 2 dl creme fraiche med 4 tsk finriven pepparrot (eller efter behag, smaka av och tänk lite på att den får mer pepparrotssmak ju längre den står), en knapp tsk skånsk senap och lite, lite honung. Smaka av med en liten nypa flingsalt och lite svartpeppar.

Örtaioli
1-2 vitlöksklyftor
3 äggulor
1,5 dl rapsolja
ett par nypor salt
en nypa svartpeppar
2-3 dl färska örter (dill, basilika, timjan)
1 msk citron

Pressa vitlök ner i en bunke och tillsätt äggulorna, vispa kraftigt (vi använder stavmixerns visp). Tillsätt därefter oljan droppvis under fortsatt kraftig vispning. Lägg örterna i ett glas och klipp med en sax tills örterna är finklippta. Rör ner örterna och citron i aiolin och smaka av med salt och peppar (här kan man mixa lite till för att få fram lite mer färg/smak).

I pickipickifabriken

Framför kulisserna: fläderpannkaka respektive fläderbubbel

Bakom kulisserna: blixtar och dunder (Hej Arbetsmiljöverket, kom och ta min arbetssstol om ni kan).