2011 i snabbrepris
I januari levde vi så gott som enbart av den stora getosten vi fått i julklapp. Ungefär varannan dag gjorde den sällskap med rödbetor, ett radarpar är ju som bekant ett radarpar.
Med tanke på snön såg ju hela februari ut som ett enda långt sportlov. I sann utflyktsanda gjorde vi rallyrullar, pannkaksmuffins och fotade fina vinterbilder tillsammans med Hilda.
I mars bakade vi Carls favoritkakor och på picki ägnades fredagarna fortfarande åt att leka gissa-fredagsporslinet.
I april for jag till sommarkollot för att tappa sav. Och i årets mest minnesvärda bloggkommentar fick jag namnet Picki Långstrump efter att ha visat bilder på färgglada flaskor som hängde i var och varannan björk…
…när jag kom hem igen kom värmen och med solen vaknade allt till liv. Rabarber, nässlor och inte minst Helenas glassmaskin.
En fin majdag hade vi den stora äran att få matvandra tillsammans med Monica Frangeur. I en kohage smakade jag spettekaka för första gången i livet. Om vi bortser från själva spettekakan så kommer jag att minnas dagen som en av årets bästa.
I juni hängde vi upp flaskor i farmor och farfars päronträd. Med facit i hand var det ju lika kul som det ser ut
I juli återsåg jag mitt fina utekök. På frågan om man kan vara förälskad i ett kök, så är svaret utan tvekan ja.
I augusti hade vi kaktävling på picki. Vi fick både tillfälle att inviga det hemsnickrade kakfatet och att äta kakor tills det nästan ramlade kaksmulor ut ur öronen på oss. 18 sorters kakor är något att notera i CV:t.
…en av augustis varmaste dagar var vi på matbloggsdejt i Göteborg. Jag har sagt det förr och jag kommer att säga det igen; Sveriges finaste matbloggerskor bor i Göteborg. Jag önskar att jag kunde adoptera hela gänget.
I september följde jag med Tomas Diederichsen när han for på inspirationsresa till Toscana. Vi åt mat och drack vin, åt mat och drack vin, åt mat och drack vin. Så här några månader senare känns det som att resan kanske bara var en dröm. Men bildbevis finnes. På fotot ovan ses Tomas fina sambo Klara och pinjenötskotten hon adopterade med sig hem till Sverige.
I oktober väckte jag större delen av Uppsala när jag elvispade mig igenom en halvtimme i morgonradion. Men det var det värt, klappgröt är ju som bekant tidernas bästa mellis.
I november hängde vi upp knäckebröd i taket i det röda köket. Samma månad kom glöggen ut ur garderoben och tappades upp på flaska.
I december tog den traditionsenliga chokladkalendern över picki och jag törs utlova samma nyårslöfte som i fjol. Ingen choklad i det röda köket det närmaste halvåret.
Tack för i år,
och med önskan om ett fint 2012.
