Fråga picki(s läsare)!

Titta, vi har fått en fråga att besvara! Visst ska vi kunna vaska fram ett recept på en riktig kalastårta?

Hej Tina!

Jag såg i din fina blogg att du bjöd in vem som helst att ställa frågor till dig och dina läsare. Jag är på jakt efter en tårta att bjuda många på då vi i juni ska fira en studentexamen. Den får gärna vara festlig och det skadar inte om något moment går att förbereda dagen innan. Tacksam för inspiration eller kanske ett recept.

Vänliga hälsningar
Lena

Good morning, Vietnam!

Idag börjar jag dagen med att laga vietnamesiska vårrullar i radion. Jag har visserligen aldrig varit i Vietnam, men jag har varit i Johannes och Helenas kök och mer än så behövs inte för att jag ska ha fallit pladask för dessa färska vårrullar.

Receptet hittar ni här.

Mitt bästa myntatips!

Vad gäller mynta så kan man gå till mataffären och för 24,90 köpa en kruka med några gängliga skaft. Eller så kan man göra som Minas fina mamma har lärt mig. Då går man istället till Vaksala torg en loppislördag och köper en rejäl bunt myntakvistar för en guldpeng. Bara det är ju en bra deal i sig, men det riktigt finfina knepet kommer här. När man sedan kommer hem stoppar man myntakvistarna i ett glas med vatten. Efter någon vecka tittar det fram lite rötter och då sticks kvistarna ner i krukor med jord. Ett toppentips för den som gillar mynta. För sedan spelar det liksom ingen roll hur mycket mynta man äter under sommaren, balkongen kommer oavsett vilket att likna ett myntaplantage i mitten på juli.

Dagens husman!

Pannbiff, råstekta rotfrukter och svampsås med skogschampinjoner och en skvätt sherry. Det var (går-)dagens husman i det röda köket.

Råstekt potatis hurdå?
En vass kniv framförallt. Skiva potatisen riktigt tunt. Stek (inte för mycket potatis åt gången) på medelhög värme, i rapsolja. Salt och svartpeppar. Stek i 10-15 min. Serveras på en gång.

Där det flyger almfrön

I helgen plockade jag en hel skokartong full med almfrön hemma hos farmor och farfar. Balanserande högst upp på en stege. Systern höll i stegen och farmor och farfar hjälpte till de med. Det var dock en hel del fniss och trams nere på marken, jag skulle gissa att 3/4 av sällskapet tvivlade på att jag verkligen tänkte äta de där fröna. Men tänk för att det tänkte jag. Såhär i almfrö-högsäsong-tider passar det alldeles utmärkt att pynta salladen med en näve frön (inget att bjuda alm-allergiker på bör kanske tilläggas). Receptet på just den här finfina almfrösalladen med tomater och citrondressing frågade jag snällt Loba om jag kunde få, och det fick jag. Vilken tur för mig, och för er. Den som gillar skogens skafferi lika mycket som jag gör ger sig ut och samlar frön snarast, innan vinden tar dem med sig.

Lobas almfrösallad
Fyll en stor salladsskål med nyplockade, rensade och rengjorda hela almfrön. Dela några nävar cocktailtomater i halvor. Lägg i skålen. Gör en dressing av nypressade citroner, lite rapsolja, honung, salt och peppar. Blanda och ät.

Brunch är vad vi äter

Man kan säga att själva matlagandet ligger lite i dvala här hemma, därav tystnaden på picki. Men äter, det gör vi. Igår kastade jag kottar på systerns sovrumsfönster tills hon vaknade. Sen for vi på en hel dags loppisturné. Halvvägs kom jag på att jag utan att tänka på det blåste systern på hennes frukost. För att kompensera detta bjöd jag på en brunch XL. Man kan säga att jag tog i ordentligt, och då syftar jag varken på den nystrukna duken eller på dukning med finaste loppisprorslinet. Rykten på stan säger att systern fortfarande klagar över att hon är mätt.

Att lägga rabarber på rabarber

Det är ingen hemlighet att jag tycker väldigt mycket om rabarber. På sommarkollot växer rabarbern som ogräs, och i april tog jag mig däför friheten att i en rejäl kruka med jord ta med en rotknöl hem. Att i morgonsol äta frukost på balkongen är alltid en fröjd, men att dessutom kunna se rabarbern växa någon centimeter för varje dag är en bra investering i ett gott humör. Om min rabarberplanta fick resa över Östersjön för att flytta hem till oss, så gjorde rabarbern en något längre resa för några hundra år sedan. Med en enkelbiljett från Kina till Europa var rabarber en poppis handelsvara som tidvis hade ett högre pris än opium. Vartefter sockret blev både billigare och mer tillgängligt falnade ryktet om rabarber som medicinalväxt och istället åt man rabarber för att det var gott. Hur gott det än är så faller rabarber inte under ju-mer-desto-bättre-regeln, till följd av dess höga innehåll av oxalsyra. Charlotta gjorde rabarber-pickipicki och frågade om rabarber är farligt. Nu äter man ju sällan så mycket rabarber att oxalsyran ska kunna ställa till problem, om man inte har besvär med njursten eller är ett litet barn förstås. Däremot gör man bäst i att låta bli att tillreda rabarber i aluminiumkastrull, då oxalsyran fäller ut aluminium i rabarberkoket. Ett utmärkt sätt att rengöra kastrullen förvisso, men vänta då in sensommaren när rabarbern börjat bli träig och kvoten med rabarberpaj redan är fylld. Av den fina och späda rabarbern som tittar upp nu ska du helst testa att göra en riktigt fin rabarbersallad. Det gör åtminstone jag om 10 min, SR P4 Uppland, lyssna vetja!

Köttbullar med fettuchini och rabarbersallad
500 g nötfärs
1 gul lök
1 dl finhackade färska örter (basilika, koriander ex.vis)
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
fettuchini el annan färsk pasta
1 liten fänkål
1-2 stjälkar rabarber
1 liten bit vitkål
3 msk rapsolja
1 msk äppelcidervinäger
1 msk honung
1 nypa salt
1 krm svartpeppar

Blanda samtliga ingredienser till köttbullssmeten, forma runda små köttbullar och stek i lite smör eller rapsolja. Ansa fänkål och skär den så tunt som möjligt, hyvla eller skär vitkål tunt, likaså rabarber. Rör ihop dressingen och blanda ner i salladen (dressingen kan dubblas om det blir stora mängder rivna grönsaker i förhållande till dressing). Servera köttbullarna med rabarbersallad och färsk pasta.

Fler rabarbertips, tack-så-hemskt-mycket!
Ljuvlig rabarbersorbé
Faster Annikas rabarbervatten

Att säga grattis med en köttfärslimpa!

Idag hedrar jag pappans födelsedag genom att skriva in ordet ”pappan” i pickis sökruta. Jag får en hel del träffar, det är kantareller och kantareller och kantareller. En del träffar är recept på husmanskost, varvat med ännu fler kantareller. Men så i ett inlägg från 2008 hittar jag en köttfärslimpa som inte är som alla andra köttfärslimpor. Just den här är fylld med parmaskinka och mozzarella, och råkar vara en av pappans paradrätter. Det är en bråkdel av er läsare som var med redan på den tiden, så det här enkla men finfina receptet tål att påminnas om. Jag säger därför: grattis pappan, här är din köttfärslimpa, en favorit i repris!

Pappans köttfärslimpa med parmaskinka och mozzarella;
Ett mer detaljerat recept hittar ni här, annars är det inte speciellt mycket svårare än vad bilderna nedan visar.
Klara. Platta ut köttfärssmeten på en bit plastfolie. Täck med parmaskinka.

Färdiga. Fördela mozzarellaost ovanpå.

Gå. Rulla ihop med hjälp av folien och vips så har du en fylld köttfärslimpa.