Laxburgare med sötpotatispommes

Ibland tappar jag fokus när vi storhandlar och har bara öga för en enda sak. Igår såg jag kål kan man säga, och handlingskassarna fylldes till större delen av kål i olika färger och former. Just den här tiden på året är kål dessutom den bästa dealen man kan göra i mataffären. Svenskt, nyttigt som bara den och så billigt att det nästan kan avrundas till gratis. Jag törs utlova att det kommer att bjudas på ett och annat recept med kål här den närmsta tiden.

Laxburgare med sötpotatispommes
och coleslaw (vitkål, rödkål och äpple)
500 g laxfilé
1 ägg
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
4 normalstora sötpotatisar
rapsolja
100 g vitkål
100 g rödkål
2 svenska äpplen
2 rågade msk majonnäs
2 rågade msk gräddfil
1 tsk gul curry
salt och svartpeppar

Skala sötpotatisen och dela i tjocka bitar. Ringla över rapsolja, lite svartpeppar och generöst med salt. Ugnsbaka i mitten av ugnen i 225 grader i ca 15 min. Mixa laxfilé till en grov färs. Rör ner ägg, salt och peppar. Forma fyra biffar och stek i lite rapsolja, några minuter på varje sida. Strimla vitkål, rödkål och äpple grovt. Rör ner ett par msk majonnäs respektive gräddfil. Smaka av med salt, svartpeppar och gul curry.

En rosa fototriss

Söndagens fototriss är på temat rosa. Att oktober är en rosa månad till förmån för att uppmärksamma bröstcancer kan inte ha gått någon förbi. I fjol samlade picki tillsammans med er in så mycket pengar att jag grinade på nyårsafton när vi räknade ihop summan. Det kommer dröja länge innan jag ber er om pengar igen, men just idag vill jag passa på att viska i era öron att vi aldrig får glömma bort att det finns fler cancerformer än just bröstcancer, och att även barn drabbas.

Rosa mat på pickipicki
Rå(sa)stekt potatis
En chockrosa rödbetspesto
Klappgröt
Rosa kanelbullar
Brysselkex
Rosa dammsugare
Läsarnas bästa tips på rosa mat (se kommentarer)

Panzanella till förrätt ikväll

Jag gillar mat där man kan ta till vara på sådant som börjar lite gammalt, bröd som legat någon dag för länge och blivit torrt och trist till exempel. För fattiga riddare i all ära, men vill man testa något helt annat kan man istället laga den italienska bröd- och tomatsalladen panzanella. Det är åtminstone precis vad jag ska göra ikväll. Brödet får ligga och dra i en dressing gjord på olja och vinäger och tillsammans med balkongens sista tomatskörd tror jag mig veta att detta kommer bli en finfin förrätt. Det toscanska brödet bakas för övrigt utan salt, vilket gör att det inte möglar lika lätt. Inte konstigt sen att italienarna behärskar konsten att ta trolla fram godsaker av just torrt bröd. Jag menar bröd i sallader, bröd i soppa, för att inte tala om bruschetta. Det är snudd på lite synd att vi gillar bröd så mycket i det här hushållet, att det sällan hinner bli något torrt bröd hos oss.

Panzanella
300 g goda körsbärstomater
samma mängd bröd som tomater, ung 2 tjocka skivor torrt men gott bröd
(gärna ett ljust surdegsbröd)
0,5 röd lök
1 liten bit gurka
0,5 dl olivolja
2-3 msk rödvinsvinäger
1 näve basilika
1 msk olivolja
svartpeppar

Dela brödet i mindre bitar. Blanda olja och vinäger, låt brödet dra i dressingen i 10 min. Halvera tomater och skär lök och gurka i små bitar. Blanda tomater, gurka, lök med 1 msk olivolja, svartpeppar och finstrimlad basilika. Blanda bröd med tomatsallad.

91 dagar senare

91 dagar senare har päronbebin vuxit till sig, nu belönas den med sprit.

Äppelpizza med mascarpone

Det är ett sjå med äpplen, sa min farfar när jag var där i helgen. Han hade precis avslutat förmiddagspasset och som äppelplockare i äppeltider finns inga vilodagar. Äpplen ska plockas, putsas och sorteras (och sorteras, och sorteras). Fallfrukt och finfrukt för sig, varje äppelsort har en egen låda och tycker man att det kul så kan man ju alltid dela upp frukten i första-, andra- och tredjehands sortering. Ja ni fattar, det här med äpplen kan i allra högsta grad göras till ett heltidsjobb om man gillar sina äpplen och har tiden. Själv börjar jag mer och mer för varje år förstå varifrån jag har ärvt min kärlek till den finaste frukten av dem alla.

Äppelpizza med mascarone
Kavla pizzadeg tunt och stansa ut runda bottnar, ca 15 cm i diameter. Lägg bottnarna på en plåt med bakplåtspapper (eller grädda efterrättspizzorna direkt på en baksten). Kärna ur äpplen men låt skalet sitta kvar. Skiva i tunna skivor och varva äppelskivorna så att de täcker pizzabotten. Strö en halv tesked råsocker över varje pizza och pudra över kanel (lättast med en tesil) och nystött kardemumma. Grädda i 225 grader tills pizzorna har fått fin färg, ca 5-6 min. Pudra över florsocker och toppa pizzan med mascarponeost.

Fler äppelfavoriter
Pickipicki
Äppelplättar
Äppelbröd
Farmors äppelkaka
Torkade äpplen
Ljummen höstsallad

Tomas lagar toscansk mat!

Kul att det ramlar in så många fina Italientips! Innan jag plockar fram mina, så måste jag bara få bjuda på detta inlägg. Veckan i Toscana avslutades med att Tomas lagade italiensk mat tillsammans med Marco Stabile, i hans kök på restaurang Ora d’Aria. Dagen inleddes med att Marco och Tomas handlade råvaror på en finfin matmarknad (San Lorenzo Mercato Centrale, väl värd ett besök). Jag vet inte om italienarna eller vi svenskar fnissade mest när inköp av en sorts komage följdes att av en annan sorts komage, kycklingmage och hälsenor.


En av matmarknadens grönsaksdiskar



Köket på Ora d’Aria.

Och så var det det där med alla komagar. Visserligen svarade Tomas diplomatiskt på frågan om huruvida han gillade ingrediensvalen, att utomlands är det roligare att äta den lokala maten än något annat. Men hej, jag tror bestämt att filmsnutten nedan avslöjar att komage åtminstone inte är vad han hade valt själv. Eller vad tror ni?

Get the latest Flash Player to see this player.

Men maten blev ju riktigt god tillslut, även om (tack vare att?) hälsenan under något skede och utan förklaring försvann (!) någonstans i köket. Här är hursomhelst några av rätterna som tillagades. Ett par av dom ska jag försöka mig på att återskapa hemma. Den som sätter sin slant på att komagen inte ingår i den skaran, gissar helt rätt.

Tomat- och brödsoppa

Panzanella; italiensk bröd- och tomatsallad

Komage (nr 2, Trippa)

Kycklingmage

Fiskrätten som serverades tillsammans med riktigt god svartkål

Den typiska toscanska efterrätten visade sig vara en brittisk soppa

Tryffelhimlen!

Det här med att komma hem igen och sätta ord på vad man har sett, ätit och upplevt är ungefär lika svårt som det är att greppa att det faktiskt var 30 grader och sol igår, tio grader och blåst idag. Jag behöver definitivt en övergång till vardagsmaten igen. Ska vi göra en deal? Om jag bjuder på ett gäng inlägg på temat hit-skulle-jag-åka-tillbaka-nästa-gång-i-Toscana, så bjuder ni på era bästa Italien-tips i samma anda. Vart skulle ni vilja åka tillbaka? Vad skulle ni äta igen och var? Lämna en kommentar vetja! Allt som är ätbart, drickbart och sevärt gills. Tryffelpastan jag åt på dei Frescobaldi Ristorante & Wine Bar i Florens skulle jag mer än gärna uppleva igen. Det måste vara såhär det ser ut i tryffelhimlen.

Buongiorno Carl, saknar du mig?

Starta P4 Uppland om tio minuter, så får du höra min röst! Och om det nu skulle vara på det viset att du ätit smörgås till frukost, lunch och middag sedan jag for, så kanske du åtminstone får lite inspiration till att laga torsdagssoppa ikväll. I studion lagar vi trattkantarellsoppa med sherry, det är finfin mat det. Vad sägs om äppelplättar till efterrätt?

Recepten
Trattkantarellsoppa med sherry
Äppelplättar