Här är nästa veckas matsedel, varsågoda!

Det är mycket att göra nu. Som en konsekvens av detta pratar jag snabbt, äter snabbt och jag tror dessutom att jag precis slog världsrekord i att göra nästa veckas matsedel på kortast möjliga tid. Här är den, välkommen vecka fyrtiotre.

Veckomatsedel
Sön Musselrisotto
Mån Tonfiskbiffar med ris
Tis Pasta med köttfärssås
Ons Pasta med broccoli och champinjonsås
Tor Rödbetssoppa
Fre Fredagspizza
Lör Fiskgratäng med rotfruktskross

Måndagsmiddag

Fredagspizza

Ja, se det snöar, jag ser det snöar?

Jag vill egentligen bara säga att jag tror gränsen mellan årets sista höstfika på balkongen i helgen och årets första snö på måndagens morgon är hårfin. Fin som i florsocker.

Varm pastasallad med bondbönor

Igår kväll var vi barnvakt åt grannens treåring. Min efterhandskonstruktion är nog att jag tänkte laga en (nästan) rosa pastasallad, flickans favoritfärg. Men trots att både Carl och jag gillade middagen skarpt (det här kommer vi laga snart igen), så gick maten inte riktigt hem hos den yngsta i sällskapet. Då var det tur att vi kunde plocka fram ett säkert kort och bjuda på smotti till efterrätt. För vem kan, oavsett ålder, motstå en rosa jordgubbssmoothie med parasoll och sugrör?

Varm pastasallad
Koka 3 portioner pasta. Skala och koka bondbönor under tiden. När pastan är färdigkokt, rör ner 1 burk (lätt) creme fraiche och 2-3 msk röd pesto . Smula ett halvt paket fetaost över den varma pastan. Servera med bondbönor och rikligt med färska kryddor, till exempel timjan, oregano eller persilja. Smaka av med svartpeppar och ev lite salt.

Bondbönorna kan bytas ut mot andra bönor, alternativt kyckling för den som hellre vill ha det. Maten räcker till två portioner plus en matlåda.

Liknanade recept
Skördemiddag
Pastasallad med kronärtskockspesto
En rosa jordgubbs- och banansmoothie
En rosa smacki-smacki
En rosa (nästan)glass

Veckans matsedel

Nästa veckans middagar är planerade, handlingslistan är nedskriven och snart är maten inhandlad. Fint, då blir vi mätta den här veckan också. Vad ska ni äta i veckan? Berätta vetja! Den som lyckas fresta mig allra bäst vinner ett paket direkt till sin brevlåda.

Veckomatsedel
Sön Söndagsmiddag hos mamman och pappan
Mån Varm pastasallad med röd pesto
Tis Kyckling- och sötpotatisgryta
Ons Falafel och tabooleh
Tor Morotssoppa med fetaost och timjan
Fre Lax med tomat och fänkål samt zucchinipasta
Lör Göra egen pasta

I mitt röda kök får man leka med maten

Idag bakar jag äppelkaka efter farmors recept. Hon hävdar bestämt att det här är den godaste äppelkakan av dem alla och att det egentligen inte är någon idé att baka efter något annat recept. Jag är beredd att hålla med henne om att den här äppelkakan är särskilt god, den får en yta som är lite åt maränghållet, kalasfint! Dock insisterar hon på att kakan blir ännu godare om man struntar i kanelen, men den går jag inte på. Jag tror mig nämligen veta att hon inte är särskilt förtjust i kanel överhuvudtaget, dessutom  tycker ju jag faktiskt att kanel är bland det allra godaste som finns. Nu räknar jag ner till lördagsfikat!

Farmors äppelkaka
2 ägg
2 dl socker
1,5 dl vetemjöl
0,5 tsk bakpulver
1-2 msk socker
1 tsk kanel
2-3 syrliga äpplen
smör

Vispa ägg och socker pösigt. Vänd försiktigt ner mjöl och bakpulver. Häll smeten i en smord bakform. Skala och dela äpplen i tunna klyftor och vänd klyftorna i socker och kanel som blandats samman. Tryck ner äppelklyftorna i smeten och häll över socker- och kanelblandningen om det blir något över. Hyvla lite smör tunt och lägg några sådana smörskivor över äppelkakan. Grädda längst ner i ugnen i 175 grader i 25-30 minuter.

Liknande recept
En annan favoritäppelkaka
Äppelchips
Äppelplättar
Äppelkräm

Bilder från kakbaket
En kavalkad av äppelkakbaksbilder, äppelfrossa helt enkelt.

Äppel päppel

Pirum parum

Äppelklyftorna trycks ner i smeten

Pyntar med sista kanel- och sockerblandningen

Kommer på att man bara får leka med maten om man äter upp

Svårätet

Men titta vem är det där egentligen?

Igår hade jag middagsgäster och en av flickorna som satt runt bordet blev alldeles förskräckt när jag plockade fram kameran. Jag kunde dock lugna henne med att i den kameran fastnar faktiskt bara bilder på mat, hur konstigt det än låter. Dock hade jag besök i det röda köket för ett par veckor sedan, av en fotograf  med en egen kamera, och för ovanlighetens skull fastnade inte bara maten den gången. För att ni är så snälla så får ni tjuvkika på hon som lagar mat i tidningen idag, om ni vill. Recepten finns inte i nätupplagan, men att dom finns här det kan ni lita på.

Recepten
Ljummen höstsallad
Morotsbröd
Nyponsoppa

Äppelplättar
6 dl mjölk
2 ägg
2,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 msk smält smör
0,5 tsk salt
2 äpplen
kanel

Vispa ihop mjölk, ägg, mjöl, bakpulver, smör och salt. Häll upp plättsmet i stekpanna eller plättlagg och lägg på tunt skivade äpplen innan smeten gräddats. Pudra kanel över äppelsidan, vänd plättarna och grädda så att de får fin färg. Packas med fördel ner i matsäckskorgen.

Rönnbärsgelé
2-3 l rönnbär
0,5 l vatten
2 syrliga äpplen
9 dl socker per liter saft

Rensa och skölj rönnbären, låt dem ligga i frysen över natten. Koka upp 0,5 l vatten i en stor kastrull och häll i rönnbären samt klyftade och urkärnade äpplen. Låta koka i ungefär 20 min eller tills rönnbär och äpple kokat sönder, rör runt ordentligt. Sila genom silduk, låt stå och rinna av ungefär 1 timme. Mät upp rönnbärssaften och koka därefter upp den igen, rör ner sockret ordentligt (runt 9 dl socker per liter saft). Låt koka 20 minuter, skumma av under tiden om det behövs. Gör geléprov genom att hälla lite saft på en tallrik och dra fingret genom saften, om saften inte åker ihop igen har den kokat tillräckligt länge. (Koka annars 20 minuter till, är den inte klar då så tillsätt pektin). Häll upp gelén i väl rengjorda glasburkar (som diskats och därefter torkats i ugn i 100 grader).

Rönnbär

Ibland begår jag misstag i mitt eget kök

Jag tittar på bilderna från när vi lagade kikärtsgryta häromdagen och inser att jag har begått ett stort misstag. Det finns en hel del att säga kring dessa bilder, som exempelvis att kikärtsgrytan var lika god som den var färggrann, eller att min tomatplanta äntligen fick färg till slut, i oktober! Jag skulle också kunna berätta om den värmande kryddblandningen som var en av många spännande saker i en finfin back med mat jag fick i present tidigare i höstas, eller så skulle jag skulle kunna skoja om huruvida mangolden mamman skördade och tog med sig hem från trädgårdslandet i Finland är närodlad eller inte. Men, trots allt jag skulle kunna skriva om detta, så är det enda jag kan tänka på att min farmor kommer få dåndimpen när hon ser att jag lagar mat och äter middag i hennes nattlinne från 1976, hoppsan!

Kikärtscurry
1 burk kikärtor
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
färsk ingefära
0,5 färsk röd chili
4 tomater
1 burk krossade tomater
färsk mangold eller spenat
värmande kryddor ex;
ingefära, kanel, gurkmeja, bockhornsklöver,
kryddnejlika, kardemumma, svartpeppar, gul curry

Skär löken i båtar och stek den mjuk i lite olja tillsammans med värmande kryddor, skalad och tunt skivad vitlök, färsk ingefära och chili. Tillsätt grovhackade tomater och låt fräsa ordentligt. Tillsätt en burk krossade tomater och låt puttra en bra stund. Smaka av med salt och peppar och eventuellt mer värmande kryddor. Skölj kikärtorna väl och rör ner i grytan. Hacka mangold/spenat och rör ner innan servering. Servera med ris, naanbröd eller både och, samt med en klick yoghurt och mango chutney om grytan blev lite för stark.

Liknande recept
Indisk kycklinggryta
Världens snabbaste (fusk)naanbröd
Indisk yoghurtefterrätt

Bildbeviset till alla er som tvivlade på min tomatplanta

Burken med värmande kryddblandning

Mammans finska (och närodlade?) mangold

Premiär för hemkokt ärtsoppa

Jag fegade inte när jag förra torsdagen kokade egen ärtsoppa för allra första gången, tvärtom slog jag på stort och bjöd in tre generationer att smaka premiärkoket. Tur var nog det, för faster Annika fick styra upp både pannkaksstekandet och disken medan Mikael var vänlig att upplysa mig om att punsch serveras varm och inte välkyld, hoppsan! Nåväl, ärtsoppan gick hem både hos farmor och farfar och systern, där den senare är min allra hårdast matkritiker. Och med tanke på att det tog mig tre kvällar att koka soppan och att jag mellanåt övervägde att cykla till affären för att köpa Soldantens ärtsoppa på konserv, så var det en himla tur att soppan till slut blev så god som den blev!

Ärtsoppa, 6-8 portioner
7 dl torkade gula ärtor
1,5-2 l vatten
1 gul löl
300-400 g rimmad bog
1-2 buljongtärningar
1 msk torkad mejram
salt och peppar
(senap, punsch)

Kväll 1. Skölj de torkade ärtorna ordentligt, lägg ärtorna i blöt över natten (rikligt med vatten).

Kväll 2. Skölj de blötlagda ärtorna ordentligt, koka upp ärtorna tillsammans med en gul lök skalad och delad i mindre bitar och 1,5 liter vatten i en stor kastrull. Låt ärtorna koka under lock tillsammans med någon tesked salt tills ärtorna är mjuka, 1-2 timmar. Plocka bort tomma ärtskal som flyer upp under tiden och om det behövs tillsätt mer vatten. Medan ärtorna kokar, koka bogen i en separat kastrull*, när den är mör, plocka upp köttet och skär i mindre bitar. Lägg köttet i ärtsoppan och ställ kastrullen i kylskåpet.

Kväll 3. Koka upp ärtsoppan, smula ner buljong och smaka av med mejram, salt, peppar och eventuellt lite senap och en skvätt punsch. Låt småputtra en stund och om det behövs, späd med mer vatten. Servera soppan med en klick senap och lite varm punsch.

*) Bogen kan givetvis kokas tillsammans med ärtorna för den som vill det. Jag kokade den separat för att jag blivit tipsad om att det var enklare att veta när den är klar (tack Ida!) och för att en del av ärtsoppekoket skulle bli vegetarisk ärtsoppa. I kastrullen med vegetarisk ärtsoppa tillsattes lite mer vatten och en näve torkade röda linser.